Den internationella utvecklingen för kvinnors rättigheter går i många avseenden bakåt. Mäns våld mot kvinnor existerar inte i ett vakuum, utan våldet är det yttersta uttrycket för ett ojämställt samhälle skriver representanter för ett antal svenska kvinnoorganisationer.
Den 4–15 mars samlas FN:s medlemsländer för att utvärdera det internationella samarbetet med jämställdhet, identifiera utmaningar, sätta globala mål och formulera konkreta åtgärder för att främja jämställdheten. Temat för årets möte vid FN:s kvinnokommission är våld mot kvinnor och flickor. Det är hög tid att FN:s medlemsländer visar att de menar allvar med att eliminera mäns våld mot kvinnor.
Det internationella samfundet har genom flera överenskommelser åtagit sig att stoppa mäns våld mot kvinnor och flickor. Trots detta måste kvinnorörelsen ständigt föra samma kamp för kvinnors fulla rättigheter. Den handlingsplan som antogs år 1995 vid FN:s fjärde världskonferens för kvinnors rättigheter identifierar att våldet mot kvinnor måste hanteras omgående för att mål om jämställdhet, utveckling och fred ska kunna uppnås. Sveriges jämställdhetspolitiska mål innefattar också att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Kvinnor, män, flickor och pojkar, ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet.
Trots dessa åtaganden går den internationella utvecklingen för kvinnors rättigheter i många avseenden bakåt. Reproduktiva och sexuella rättigheter som tidigare tagits för givna motarbetas. Kvinnors liv och hälsa hotas på grund av illegala aborter, hedersrelaterat våld, könsstympning och våldtäkter. I konfliktområden hotas kvinnors säkerhet och mänskliga rättigheter, och i Sverige hotas kvinnor som uttrycker sina åsikter med våld och våldtäkt.
Mäns våld mot kvinnor är ett globalt fenomen. I demokratier och i icke-demokratier. Det existerar inte i ett vakuum, utan våldet är det yttersta uttrycket för ett ojämställt samhälle och en struktur där kvinnor ses som mindre värda. För att motverka mäns våld mot kvinnor krävs att jämställdhet prioriteras på alla samhällets områden; såväl inom utbildnings-, arbetsmarknads- och socialpolitiken som inom utrikes- och säkerhetspolitiken. Det är av yttersta vikt att staters engagemang för kvinnors rättigheter synliggörs i deras budgetar.
Detta gäller även Sverige. Den svenska regeringen måste öka sina investeringar i bemötande och mottagande av kvinnor som utsatts för våld, men också ge mer resurser till förebyggande arbete som identifierar underliggande orsaker till mäns våld mot kvinnor, och som främjar förändring i sociala attityder och maktrelationer. Vi måste visa att vi står bakom FNs generalsekreterares initiativ att bekämpa mäns våld mot kvinnor och inte acceptera att undantag görs med referens till kulturella, religiösa eller traditionella värderingar.
Stereotypa framställningar av kvinnor som underordnade män och patriarkala värderingar som rättfärdigar diskriminering och objektifiering måste upphöra och ska fördömas. Det ekonomiska klimatet, miljöförstörelse, religiös fundamentalism, rasism, krig och konflikter bidrar till mäns våld mot kvinnor. Därför måste synsättet breddas. Mäns våld mot kvinnor är ett globalt fenomen och stater måste samarbeta med varandra, med internationella organ och med civilsamhällets organisationer för att gemensamt sätta stopp för mäns våld mot kvinnor i alla dess former. Konkreta åtgärder måste vidtas. Statistik om mäns våld mot kvinnor måste samlas in och redovisas för att få en överblick och möjlighet att utforma de åtgärder som krävs för att förebygga och motverka problemen.
Som en reaktion på staters bristande prioritering av kvinnors rättigheter har kvinnorörelsen i Norden tagit initiativ till Nordiskt Forum Malmö 2014 – New Action on Women’s Rights, som kommer att äga rum i Malmö 12-15 juni 2014. Syftet är att ta till vara på den kraft och kunskap som kvinnorörelsen i de nordiska länderna besitter. Genom detta forum vill vi föra jämställdhetspolitiken framåt i stället för att riskera att rådande överenskommelser rivs upp och att utvecklingen går bakåt.
Kvinnorörelsen kräver att stater slutar nedprioritera arbetet mot mäns våld mot kvinnor och uppfyller sina åtaganden för att säkerställa att kvinnors rättigheter garanteras. Vi förväntar oss att Sverige sätter agendan för dessa frågor när FN:s medlemsstater samlas i New York i veckan.
Angela Beausang, ordförande, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, ROKS
Birgitta Wistrand, ordförande, Fredrika Bremer Förbundet
Carina Ohlsson, ordförande, Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund, SKR
Elsy Hedlund, ordförande, Internationella Kvinnoförbundet, IKF
Ewa Larsson, ordförande, Gröna kvinnor
Gertrud Åström, ordförande, Sveriges Kvinnolobby
Kirsti Kolthoff, ordförande, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF
Meri Helena Forsberg, ordförande, Riksförbundet Internationella Föreningar för Invandrarkvinnor, RIFFI
Margareta Winberg, ordförande, UN Women Sverige
Rose-Marie Frebran, ordförande, Örebro Läns Kvinnolobby
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
