debatt Att Marita Ulvskog (S) nu anklagar oss, som vill värna friheten att sluta avtal på arbetsmarknaden utan statlig inblandning, för att sprida dimridåer är oärligt, skriver Europaparlamentariker Jasenko Selimovic (L) i en replik.
Europaparlamentarikern Marita Ulvskog (S) beklagar sig i Dagens Arena (2/12) över borgerliga politikers oro för de konsekvenser undertecknandet av EU:s sociala pelare för med sig.
Enligt Ulvskog är det en myt att det arbetsvillkorsdirektiv som röstades igenom i EU-parlamentet för ett par veckor sedan skulle hota den svenska arbetsmarknadsmodellen eller överföra makt från de nationella parlamenten till EU.
Men om Ulvskog tycker att detta är »en myt« varför uppmanade hon och hennes socialdemokratiska kamrater i Europaparlamentet att stoppa förslaget (Arbetet den 14/11)? Det gör man väl inte med »en myt«?
Tidigare har hennes partiledare Stefan Löfven kallat det »en skröna« att den sociala pelaren skulle leda till att en större del av arbetsmarknadspolitiken styrs från Bryssel. Nu skriver Ulvskog att direktivet »innehåller också en rad nya bestämmelser som hittills inte funnits på EU-nivå.« Är det också en skröna, Ulvskog?
Frågan är vad som är mest oroväckande; att Ulvskog och Löfven inte förstår vilken fälla de trampat i, eller att de helt enkelt försöker mörka vad det är som håller på att hända eftersom de inte vill erkänna för väljarna att socialdemokratin bär skulden för att allvarligt ha skadeskjutit den svenska modellen.
Ulvskog kallar den sociala pelarens 20 principer för »icke-bindande«. Men när dessa principer nu i snabb takt omvandlas till EU-direktiv är de inte längre så »icke-bindande«. För EU-direktiv är väl bindande?
Det här är inte något som oroar bara borgerliga politiker, det bekymrar även såväl svenska arbetsgivare som fackföreningsrörelsen.
Det handlar inte längre om »riktlinjer« och »viljeinriktningar« utan om lagstiftning – EU-direktiv. Det här är inte något som oroar bara borgerliga politiker, det bekymrar även såväl svenska arbetsgivare som fackföreningsrörelsen. Det vet Ulvskog mycket väl.
Det är ju därför Ulvskog uttalade själv i en intervju med Europaportalen strax efter omröstningen i parlamentet om tydliga och förutsägbara arbetsvillkor inom EU en skepsis mot direktivets utformning, till exempel att kommissionen i framtiden skall kunna definiera vem som är arbetsgivare och vem som är arbetstagare.
»Vi tycker ju att vi i Sverige på en rad områden redan har lyckats komma överens mellan parterna på arbetsmarknaden och vill nu inte backa och försvaga löntagarnas och arbetsgivarnas rättigheter«, sade hon då.
Att nu försöka blanda bort korten och anklaga oss, som vill värna friheten att sluta avtal på arbetsmarknaden utan statlig inblandning, för att sprida dimridåer är oärligt.
- Det är ett faktum att tolkningsrätten för vissa saker som idag avgörs i svenska kollektivavtal nu i praxis kan flyttas till EU.
- Det är också ett faktum att en europeisk arbetsmarknadsmyndighet är på väg och att denna högst troligt tar över en hel del av det som i dag sköts nationellt.
Därmed försämras villkoren både för svenska arbetstagare och arbetsgivare.
Om det vore sant så som Ulvskog skriver att »sysselsättnings- och socialpolitiken hör nu liksom tidigare till medlemsstaternas ansvar« vore den sociala pelaren och undertecknandet av densamma helt meningslöst.
Men så är det dessvärre inte. Om Ulvskog och resten av socialdemokratin verkligen värnar svensk arbetsrätt och riksdagens möjligheter att styra den nationella socialpolitiken måste de dra upp huvudet ur sanden och inse vilken farlig väg de lett in Sverige på.
Jasenko Selimovic är Europaparlamentariker (L)
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
