“Läge att ifrågasätta jobbskatteavdragets effekter”

Roland Granqvist, professor i företagsekonomi, förklarar varför Lars Calmfors har fel om jobbskatteavdragets effekter.

Lars Calmfors, professor i internationell ekonomi, skriver i DN 20/8 2014 att det kan tyckas orättvist att skatten för förvärvsarbetande är lägre än för till exempel sjuka, arbetslösa och pensionärer. Men han menar att det finns goda skäl för det om man vill främja sysselsättningen:

”Det är bara skattesänkningar på arbetsinkomster som kan få löntagarna att gå med på lägre löner än som annars skulle vara fallet och därmed göra arbetsgivarna mer benägna att anställa.”

Stämmer det? Jobbskatteavdragen har ökat utrymmet för den privata konsumtionen. Om man endast ser till den effekten så har löntagarna fått det bättre och de kan kanske därför vara villiga att acceptera en sämre löneutveckling.

Men jobbskatteavdragen har också minskat utrymmet för den offentliga konsumtionen. Dessa två effekter är lika stora och därför är det inte alls självklart att jobbskatteavdragen ökar sysselsättningen i Sverige – särskilt inte om man också beaktar att den privata konsumtionen i betydligt högre grad än den offentliga består av import.

Antagandet att jobbskatteavdragen har främjat sysselsättningen motsägs också av den faktiska utvecklingen. Den totala sysselsättningen har ökat sedan januari 2007 då det första av de fem jobbskatteavdragen infördes. Detta brukar också framhållas av företrädare för regeringen.

Men om man beaktar att befolkningen också har ökat så blir bilden en annan. Sysselsättningsgraden (dvs. andelen sysselsatta i den arbetsföra befolkningen), vilket är det mått som ekonomer vanligen använder i detta sammanhang, har minskat från januari 2007 till juni 2014. Under samma tidsperiod har arbetslösheten ökat.

Från regeringen brukar också framhållas att arbetslösheten i Sverige, som för närvarande är 8 procent, är lägre än den genomsnittliga i EU. Men bilden blir en annan om man ser till de länder som är viktigast för den svenska ekonomin.

Över hälften av den svenska varuexporten går till sju länder: Tyskland, Norge, Danmark, Finland, Nederländerna, Storbritannien och USA. Arbetslösheten är lägre än i Sverige i sex av dessa länder. Endast i Finland är den högre -8,8 procent.

Det kan kanske tyckas självklart att människor blir mer benägna att arbeta när inkomstskatterna sänks. Även detta brukar framhållas av förespråkare för jobbskatteavdragen.

Men enligt de flesta undersökningar är denna effekt mycket liten. Det kan inte ens uteslutas att denna benägenhet minskar. Det beror på att det finns två motverkande effekter. Å ena sidan ökar benägenheten att arbeta därför att skattesänkningen ökar inkomsten (efter skatt). Å andra sidan minskar den därför att man får råd med mer fritid när utrymmet för den privata konsumtionen ökar.

Det måste också noteras att huvudproblemet på den svenska arbetsmarknaden är att efterfrågan på arbetskraft är alltför svag – inte att alltför få vill arbeta. Det innebär att risken är stor att även om benägenheten att arbeta skulle öka så blir det inte fler jobb, eftersom efterfrågan på arbetskraft är alltför liten.