Håkan Juholts situation har i praktiken blivit omöjlig. Avslöjandet om att han felaktigt tagit emot full ersättning för sin bostad i Västertorp – nu föremål för en förundersökning – var illa nog.
Men i går fick affären en ny dimension. Håkan Juholts personliga assistent Peter Cervin berättade för Dagens Industri att han efter en påstötning från Marianne Bjernbäck på riksdagsförvaltningen informerade sin partiledare om regelverket för bostadsbidrag redan i augusti.
Skälet till samtalet från Bjernbäck var att hon misstänkte att allt inte stod rätt till. Trots detta skickade Juholt in en ansökan om ersättning för hela hyran en månad senare. Pengar han alltså inte var berättigad till.
Juholt var starkt ifrågasatt efter det första avslöjandet. Men om Peter Cervins uppgifter stämmer kan han inte sitta kvar. Partiets kanslichef Sven-Eric Söder, som också ska ha varit informerad, nekar. Ett minimikrav i det nuvarande läget är att alla kort läggs upp på bordet!
Juholt blev partiledare i våras. Valet var överraskande. Nu tyder mycket på att han kan tvingas lämna posten redan efter ett halvår. Det har varit en turbulent resa. Juholt har zick-zackat sig fram på ett inte helt förtroendeingivande sätt. Allt trubbel med höstbudgeten vittnar om en inre desorganisation.
Internt i partiet har Håkan Juholt varit populär. Med sitt driv har han lyckats blåsa nytt liv i en pinad socialdemokratisk själ. Om han nu avgår, vilket är rimligt om Cervins uppgifter stämmer, kan en dolkstötslegend bland hans främsta supportrar mycket väl spridas. Valet av Juholt föregicks av allvarliga inre spänningar i S. Till bilden hör också att ett antal ledande socialdemokrater tvingades lämna sina poster när Juholt valdes till partiledare. Detta inbördeskrig kan nu få ny näring.
Denna plågsamma situation hänger samman med att Socialdemokraterna är försvagade både organisatoriskt och politiskt. All turbulens från budgettrasslet häromveckan, Juholts frånvaro i söndagens debatt i Agenda och den nuvarande partiledarkrisen vittnar om en allvarlig brist på omdöme och professionalism.
Den större frågan handlar dock om partiets oförmåga att formulera en politik som både är relevant och binder samman partiets egen ideologi med konkreta politiska förslag. Den finns någonstans mellan dagens marknadsfundamentalism och missriktad nostalgi kopplad till socialdemokratins gyllene förflutna.
Detta kan inte Juholt lastas för. Även hans företrädare bär härvidlag ett ansvar. Ett första steg vore en organisatorisk uppryckning, samt att ett eventuellt nytt partiledarval sköts öppet och demokratiskt.
Troligtvis är det ett önsketänkande, med tanke på tingens nuvarande ordning i den svenska socialdemokratin.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
