Låglöneträskets nya offer

I regeringens nya Sverige hänvisas högutbildade nyanlända till att konkurrera om okvalificerade jobb i låglönebranscher.

Delegationen för migrationsstudier har i veckan presenterat den mest omfattande utvärdering som har gjorts av reglerna för arbetskraftsinvandring till Sverige. Jag bidrar till den drygt 500 sidor långa utvärderingen med ett kapitel om skyddsökande arbetskraftsinvandrare.

Många av dem som kommit som arbetskraftsinvandrare till Sverige sedan de nya reglerna började gälla 2008 kommer från samma länder som de som söker asyl här – människor från bland annat Syrien, Irak och Iran.

Arbetskraftsinvandrare från de här länderna jobbar framförallt i branscher där det enligt Arbetsförmedlingen inte finns någon efterfrågan på arbetskraft, till exempel hotell- och restaurang- och städbranschen. De blir i högre grad än andra arbetskraftsinvandrare kvar i Sverige, och de tar i mycket högre utsträckning med sig sin familj.

De är de mest utsatta av arbetskraftsinvandrarna. För en IT-tekniker från ett tryggt land som gör ett kortare uppdrag i Sverige inom ramen för en internationell koncern, spelar det kanske inte så stor roll att arbetstillstånden enligt den nya lagen är tillfälliga, och att arbetskraftsinvandraren under de första två åren är bunden till en och samma arbetsgivare. För skyddsökande arbetskraftsinvandrare skapar reglerna däremot lager på lager av utsatthet.

Regeringens förslag om att ”skapa andrum” för svenskt flyktingmottagande genom att lägga svensk asylrätt på europeisk miniminivå gör att den här gruppen kommer att öka dramatiskt.

Regeringen föreslår att alla som får asyl ska få tillfälliga uppehållstillstånd. Det enda undantaget är kvotflyktingar, som utgör ungefär två procent av dem som får skydd. Nyanlända med tillfälliga tillstånd får inte återförenas med sin familj i Sverige.

Deras enda möjlighet att sätta sina familjemedlemmar i säkerhet och kunna andas ut i Sverige är, som regeringen formulerar det, att ”uppvisa en taxerad inkomst på en nivå som det går att försörja sig på”, det vill säga att bli skyddssökande arbetskraftsinvandrare.

De tillfälliga tillstånden sätter en oerhörd press på nyanlända att ta ett jobb – och vilket jobb som helst. Många kommer inte att kunna invänta validering av sina utbildningar eller yrkeskunskaper, eller lära sig svenska tillräckligt bra för att kunna ta mer kvalificerade jobb.

I stället blir de hänvisade till att konkurrera om okvalificerade jobb i låglönebranscher. I min studie av skyddsökande arbetskraftsinvandrare arbetade läkaren som byggnadsarbetare, civilingenjören som billackerare, läraren som diskare och den tidigare hotellchefen som kock.

Regeringen har varit tydlig med att syftet med förslagen om tillfälliga tillstånd inte är att förbättra integrationen, utan att få fler att söka asyl i andra länder. Men regeringen kan inte ignorera de allvarliga konsekvenserna som förslagen kommer att få för möjligheterna att upprätthålla ordning och reda på arbetsmarknaden.