Ännu en gång lägger regeringen ett förslag om att minska de anställdas trygghet och inflytande. Det är dags att byta politik, skriver Stefan Johansson och Sophia Andersson (LO).

Regeringen Reinfeldt fick makten 2006 på löftet om att bryta arbetslösheten. Efter åtta år kan vi konstatera att alliansen har misslyckats. Särskilt hårt har det slagit mot de vi företräder: Unga inom arbetaryrken. I juli var 122 300 svenskar mellan 15 och 25 år arbetslösa.

Men det är inte allt. Tryggheten på arbetsmarknaden har samtidigt blivit sämre genom införandet av allmän visstid, sms-anställningar och fler bemanningsföretag. Otryggheten slår olika hårt mot olika grupper på arbetsmarknaden. För oss i Stockholmsregionen ser vi utbredningen av de osäkra anställningarna extra tydligt. Därför oroas vi över regeringens politik.

I Stockholms län arbetar 32 procent av kvinnorna i arbetaryrken på en osäker anställning som allmän visstid, vikarie, provanställning eller behovs- och timanställning. I andra grupper såsom manliga tjänstemän är de osäkra anställningarna betydligt ovanligare, omkring nio procent. Hos unga under 35 år är det 20 procent av männen och 30 procent av kvinnorna som har osäkra anställningar.

Alliansens önskan om en otryggare arbetsmarknad stannar inte här. I deras valmanifest slår de fast att de vill förlänga möjligheten till provanställning från 6 till 12 månader med motiveringen att det skulle göra att företag vågar anställda fler oprövade unga.

Detta argument är direkt oseriöst. Vilken arbetsgivare behöver ett helt år på sig för att avgöra om en person passar för en arbetsuppgift? Förslaget är snarare ännu en reform med syfte till att minska de anställdas trygghet och inflytande till förmån för företagens flexibilitet.

Det kommer alltid att behövas en viss mängd kortare anställningar för att möta förändringar i efterfrågan men att som i dag göra dessa till en normalitet vänder vi oss starkt emot eftersom otryggheten får allt för negativa konsekvenser. Låt oss beskriva fyra av dessa.

För det första: Osäkerheten kring din anställning påverkar inte bara din position på arbetsmarknaden. Det försvårar möjligheterna att planera privatekonomin. För det andra, vi vet också att otryggheten gör att de anställda inte vågar säga ifrån vid missförhållanden eller ställa krav vid schemaläggning och andra dialogfrågor eftersom de riskerar att inte få fortsätta på jobbet.

För det tredje: de osäkra anställningarna försvårar möjligheten att få en egen bostad. Hyresvärdar kräver allt oftare en trygg månadsinkomst för att ge kontrakt och banker kräver fasta anställningar för att ge lånelöften. På detta sätt försvårar en utökad provanställning ytterligare unga vuxnas väg in i vuxenlivet.

För det fjärde: Otryggheten sätter också spår i vår hälsa. Enligt forskningen återfinns nästan dubbelt så många med osäker anställning bland personer med psykisk ohälsa och arbetsskadorna är högre bland personer som arbetar inom bemanningsbranschen.

Det är dessa effekter alliansens politik leder till. Det är en maktförskjutning på arbetsmarknaden som allra mest drabbar kvinnor inom LO-yrken och särskilt unga.

Regeringens idé om att fler jobb endast skapas genom försämrade arbetsvillkor har nått vägs ände. Resultatet av Alliansens politik ser vi i vår vardag där allt fler unga i Stockholm lever i en stress och press över hur deras arbetssituation ser ut.

Det kan vi aldrig acceptera och därför är det dags att byta politik. Socialdemokraternas förslag om en nittiodagarsgaranti är ett viktigt första steg mot en lägre arbetslöshet. Till det behöver Stockholms unga en klassmedveten och feministisk arbetsmarknadspolitik där schysta villkor, trygga anställningar, rätt till heltid, och satsningar på arbetsmiljön genom huvudentreprenörsansvar prioriteras framför skatterabatter till McDonalds.

Stefan Johansson
Ordförande regionala ungdomskommittén, LO-distriktet i Stockholms län.

Sophia Andersson
Ungdomsansvarig ombudsman, LO-distriktet i Stockholms län.

Låt fler få veta – tipsa Dagens Arena