I höst får bara behöriga lärare sätta betyg. Samtidigt duggar rapporter om lärarbristen tätt. Det är hög tid för huvudmännen att sätta in kraftåtgärder, skriver Johanna Jaara Åstrand.
Vårterminen närmar sig sitt slut och runt om på landets skolor sätter lärarna nu slutbetyg på eleverna. Samtidigt duggar rapporter om lärarbristen tätt.
Ingen kan längre blunda för de oerhörda utmaningar som väntar om bara några månader. För när skolorna startar igen efter sommaren har legitimationsreformen trätt i kraft fullt ut och endast legitimerade lärare får ansvara för undervisningen och sätta betyg.
Skolverkets nya siffror visar att var femte anställd saknar lärarexamen och var tredje grund- och gymnasielärare är obehörig i ämnena de undervisar i. I 120 kommuner har behörighetsläget försämrats sedan förra läsåret.
Huvudmännen tvingas hitta kreativa lösningar när fler lärare inte står att finna. En av konsekvenserna av lärarbristen, om inte den obehöriga personalen ska öka, är större klasser. Hur som helst blir förutsättningarna för samarbeten lärare emellan och mellan lärare och obehöriga avgörande för kvaliteten. Kanske får vi se prov på alternativa organisatoriska lösningar, där legitimerade lärare i praktiken blir coacher åt dem som undervisar, samtidigt som de ansvarar för ett stort antal elever.
Ett påfund som bör skickas direkt i papperskorgen är stafettlärare. En lärare kan inte bara ”hoppa in och skriva på”. Rättssäker och godtagbar betygsättning kräver att läraren har insyn och påverkan på hela undervisningsprocessen. Att bara sätta en underskrift på ett papper kan aldrig vara acceptabel myndighetsutövning.
Legitimationsreformen är viktig för att säkra kvaliteten i undervisningen, men den förutsätter fler lärare med rätt behörighet. Legitimationsreformen kan bli en statusreform – men inte så länge den är underfinansierad både vad gäller tid och pengar.
Hur huvudmännen än löser den akuta situationen kommer många legitimerade lärare att få ett större ansvar. Ett ansvar som givetvis måste matchas med tid och resurser. Det går inte att lägga på nya arbetsuppgifter om inte andra samtidigt tas bort. Det sista svensk skola och dess lärare behöver är en ännu mer ansträngd arbetssituation i ett läge då fler måste lockas till läraryrket.
Det är extremt viktigt att kommuner och fristående skolor är goda lärararbetsgivare. Den som inte ser om sitt hus får svårt att rekrytera. Men ingen ska tro att det går att lösa lärarbristen genom att huvudmännen drar lärare ifrån varandra. Då rör vi bara runt i samma gryta och problemet flyttas någon annanstans. Det är från andra yrken lärarna måste komma. Läraryrket måste bli attraktivt så att unga vill söka utbildningen och de lärare som idag arbetar utanför skolans värld kan lockas tillbaka.
Det är fantastiskt att vara lärare. Att behöva berätta om problemen samtidigt som utmaningen är att locka fler att bli lärare är en oerhört svår balansgång, men att stoppa huvudet i sanden är definitivt ingen lösning.
Det överlägset viktigaste för ett mer attraktivt yrke är högre lön och lägre arbetsbelastning. Viktiga politiska steg har tagits, men väldigt mycket mer måste göras. Den utlovade statliga lönesatsningen måste komma på plats och arbetsgivarna måste ta sitt ansvar i kommande avtalsrörelser.
Högre löner är avgörande för läraryrkets framtid, men det löser tyvärr inte bristen här och nu. Sedan beslutet om lärarlegitimation togs har huvudmännen haft fyra år på sig att ge sina lärare kompetensutveckling med rimliga villkor. Hade de gjort sitt jobb hade bristen inte varit fullt lika stor i dag. Till hösten får kommuner och fristående skolor se verkligheten i vitögat. Det är hög tid att sätta in kraftåtgärder för kompetensutveckling och behörighetskomplettering.
Vi kan inte sätta eleverna på vänt. De har rätt till undervisning av legitimerade lärare. Det är deras och Sveriges framtid det handlar om.
Johanna Jaara Åstrand, ordförande Lärarförbundet
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
