Politikerna måste tillsammans hitta vägar för att lösa den svenska skolans problem med likvärdigheten. Att minska skillnaderna är fundamentalt när elever med så olika förutsättningar nu möts i skolan, skriver förbundsordförande Åsa Fahlén.
Jan Björklund och Gustav Fridolin är de politiker som har – och har haft – absolut störst inflytande på skolan. I kväll möts de i TV4:s partiledarduell.
Då vore det tacknämligt om de passar på att ta varandra i hand, erkänna sitt gemensamma ansvar och lovar att sluta gräva ner sig i skyttegravar i en strid där skolan används som vapen.
Båda säger att lärarnas status och lön är viktigt. Båda slåss om att berätta om satsningar på skolan de har genomfört och vill genomföra. Jag skulle dock vilja se några klargöranden från herrarna. Hur ska de bryta den ökande ojämlikheten i skolan och hur vill de fortsätta satsningen på lärarna – för elevernas skull? Kanske kan de göra det tillsammans?
Trots att de båda nu kan glädjas åt den lilla men välkomna resultatförbättringen i TIMSS-studien, som redovisar elevresultaten i matematik och naturvetenskap, så har ingen av dem lyckats bryta elevernas ojämlika förutsättningar i svensk skola. Tvärtom ökar nu klyftorna med hela 27 procent.
Här har båda sidor en rejäl hemläxa att göra. För det går att vända också ojämlika förutsättningar. Det visar exemplet Tyskland som nu verkligen har satsat på att ge alla elever likvärdiga förutsättningar.
I Sverige har det gjorts halvhjärtade satsningar på bland annat samverkan för bästa skola och karriärtjänster i utanförskapsområden. Men det har uppenbarligen varit helt otillräckligt.
I veckan visade Dagens Nyheter att många kommuner inte klarar av att rekrytera lärare till utsatta områden. Det enda som på kort sikt kan locka lärare till dessa områden är bra löner. Här skulle det alltså behövas en ännu större satsning. I somras kom alliansen med en lönesatsning för lärare i »utanförskapsområden«. Moderaternas partisekreterare Tomas Tobé talade till och med om lönehöjningar på 10 000 kronor.
Satsningar i den storleksordningen skulle verkligen innebära en rejäl skillnad som lockar skickliga lärare att ta sig an elever med tuffa förutsättningar. Vad tycker Fridolin om det? Det finns ju inget hinder för de borgerliga partierna att inleda en sådan jämlikhetssatsning då de styr i ett stort antal kommuner. Även regeringspartierna kan välja att matcha detta.
Det står efter TIMSS klart att fokusskiftet från social utveckling till kunskapsutveckling för eleverna och betonandet av ämneskunskaper har gett resultat. Även Mattelyftet har varit av stor betydelse i ett läge där det finns mycket övrigt att önska kring fortbildning.
Björklund har dock föreslagit ett rejält fortbildningsprogram på 8 miljarder. Men varför ska lärarna som enda grupp delvis själva betala sin fortbildning? Och får han med sig sina allianskamrater?
Vad tycker regeringen om detta? Kanske TIMSS-resultaten hjälpa dem att matcha Liberalerna med en rejäl fortbildningssatsning för alla lärare. Den är för närvarande helt undermålig. Regeringen måste göra mer för att stärka lärarnas fortbildning.
Jag ser fram emot en debatt som präglas av ömsesidig respekt, men också en vilja att tillsammans hitta vägar för att lösa den svenska skolans problem med likvärdigheten. Att minska dessa skillnader är helt fundamentalt när elever med så olika förutsättningar nu möts i skolan.
Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
