Vi har att göra med en systematisk social dumping och exploatering.
Olyckan på byggarbetsplatsen i Sundbyberg där fem arbetare dog kommer att etsa sig fast i vårt minne som en av de värsta arbetsplatsolyckorna i modern tid.
Bara i år har drygt 60 personer mött döden i jobbet.
Många, många sörjer den här julen en familjemedlem eller vän som mist livet.
Olyckan blixtbelyser också hur illa det numera är ställt i byggbranschen vad gäller arbetsvillkor och arbetsmiljö. Vi har att göra med en systematisk social dumping och exploatering. Detta är byggbranschens undre värld, och den är inte bara grå utan svart. Arbetslivskriminaliteten är ett etablerat faktum i den här delen av ekonomin, och i en del andra branscher. Problematiken har flera lager och är synnerligen komplex. Därför krävs också ett batteri av åtgärder för att skapa ordning och reda.
Företaget hade ingen egen personal på plats i Ursvik på olycksdagen
I nuläget vet vi inte varför hissen föll 20 meter och blev en fruktansvärd dödsfälla. I sinom tid får vi veta det. Företaget som konstruerat bygghissen hävdar efter ett besök på platsen att den inte monterats på ett korrekt sätt, att två mastsektioner som ska hålla ihop hissen inte var ihopbultade. Det återstår att se.
Företaget som fått i uppdrag att genomföra bygget i Ursvik i Sundbyberg, Andersson Company Byggnads AB, är en i raden av byggentreprenörer som i praktiken bara är projektledare för sina byggen. Företaget hade ingen egen personal på plats i Ursvik på olycksdagen utan anlitar underleverantörer som utför jobbet. Andersson Company säger att de förutsätter att underleverantörerna tar ansvar för säkerhet och arbetsmiljö. Samtidigt är det huvudentreprenören som har det övergripande arbetsmiljöansvaret. Hur klarar man den uppgiften om ingen från företaget är på plats?
Det innebär med alla rimliga mått mätt att arbetsmiljöansvaret i praktiken inte existerar. Andersson Company vet inte ens vilka som befinner sig på bygget. Med ett stort antal underleverantörer är det kort sagt omöjligt. Olycksdagen fanns personal från 19 olika företag på plats. Projektet har åtminstone fem led i sin underleverantörskedja, det vill säga en underleverantör anlitar en annan underleverantör som sedan anlitar ännu en underleverantör, osv, osv. Alla skär emellan och söker ett ”bra” pris på jobbet.
Det här mönstret känner vi igen i hela ekonomin och på stora delar av arbetsmarknaden. Kärnarbetskraften i företagen har bantats, och sedan anlitas underleverantörer eller bemanningsföretag. I byggsektorn har detta blivit norm.
Men arbetsmiljöarbetet behöver förstås samordnas, planeras och läggas upp. Det kräver också samtal och information (på olika språk och på plats) för att säkerställa att alla har tagit del av instruktioner och regler. Vi vet att Arbetsmiljöverket tidigare slagit larm om missförhållanden på Andersson Companys arbetsplatser.
Varför tog det så lång tid att identifiera de omkomna? Detta beror på villkoren eller bristen på rimliga arbetsvillkor. Flera av de omkomna är migrantarbetare. Åtminstone tre personer har inte fått något skriftligt anställningsavtal och saknade ID-O6-legitimation, som numera är ett krav för att kunna komma in på en byggarbetsplats. Det finns skäl att misstänka att löner och villkor i praktiken kan kallas för social dumping. Vilket innebär låga löner och bristande eller obefintliga inbetalningar av skatt, pension och försäkringar, med mera.
Hade de omkomna någon olycksfallsförsäkring eller en livförsäkring? Det är allom bekant att vissa underleverantörer förmedlar daglönare som får betalt per dag och timme. Syndikalisternas Emil Boss skriver i Arbetaren att han känner till den nu olycksdrabbade arbetsplatsen väl: ”Tidigare i år har jag tillbringat mycket tid med att hjälpa ett arbetslag som lurats på lön. Bland dem fanns det papperslösa snickare från Uzbekistan som arbetat ute på Ursvik.”
Vi vet att många företag i byggbranschen är rena skumraskföretag, de kan vara hemmahörande i Sverige eller i andra länder. Det som ser bra ut i toppen av underleverantörskedjan kan längre ned karakteriseras som arbetslivskriminalitet.
Det finns skäl att tala om ny typ av finansiell logik i bostadssektorn. De stora bostadsbyggarna som själva bar en industriell tradition har inte längre någon stor egen arbetsstyrka utan anlitar i varierande grad underleverantörer. Något den ekonomiska logiken i dagens finansiellt drivna ekonomi tvingar fram. Bakom projektet i Ursvik låg Fastighetsbolaget Magnolia, som köpte marken och startade projekt. De anlitade sedan Andersson Company för att utföra jobbet. För ett par år sedan sålde Magnolia projektet till det brittiska riskkapitalbolaget CBRE Investment Management. Detta är ett mönster på hela den svenska bostadsmarknaden. Svenskt och internationellt kapital och riskkapitalister av olika schatteringar har under senare är tågat in som stora ägare även i det befintliga beståndet, inte minst köpt upp allmännyttiga fastigheter som lagts ut till försäljning. Det finns pengar att tjäna. Det som är undermåliga arbetsvillkor och låga löner (inte sällan svarta löner) ute på byggena faller ut som höga löner, vinster och bonusar på de fina kontoren till projektledarna, fastighetsbolagen och riskkapitalisterna. Den här logiken skapar exploatering som de själva inte behöver befatta sig med.
Varför är det på detta viset? Det finns förstås en rad förklaringar. På ett övergripande plan har dagens finansiellt styrda kapitalism en ny logik. Till detta kommer hur Sverige och EU hanterade den inre marknadens fria rörlighet för kapital och arbete. Till detta ska vi lägga Reinfeldts och alliansregeringens överenskommelse med Miljöpartiet om en fri arbetskraftsinvandring på arbetsgivarnas villkor från länder utanför EU.
De problem som allt detta skapar är numera uppenbara och omdiskuterade. Men vi har hittills mest sett symboliska åtgärder eller kommunikativa utspel för att gjuta olja på vågorna. Som regeringens utspel efter dödsolyckan i Ursvik, när den gav Arbetsmiljöverket i uppdrag att genomföra fler oannonserade inspektioner ute på arbetsplatserna utan att skjuta till ytterligare pengar. Det vill säga mest torrsim. Däremot vill regeringen lära ut ”svenska värderingar” till nyanlända. Hur vore det om den istället fokuserade på att stoppa exploatering och skumraskaffärer på den svenska arbetsmarknaden? Det vill säga, se till att lagar och avtal följs?
Börja med att ta en titt på och genomföra de förslag som Byggmarknadskommissionen (där privata företag och fackliga organisationer ingick) lade fram i ”Från svart till vitt. Vänd den osunda utvecklingen i byggbranschen”. https://www.byggmarknadskommissionen.se/ Det är en början. Om vi ska komma tillbaka till en lägsta anständighetsnivå. Det är hög tid för handling. Och inte bara taktiskt motiverade utspel som inte ger sig i kast med de verkliga, allvarliga och strukturella problemen – som den tragiska och brutala dödsolyckan i Sundbyberg sätter ljuset på.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
