Fredagskrönika Hur skulle Sverige se ut om Jimmie Åkesson och hans närmaste fick bestämma? Den här gången är det rimligt att medierna och de övriga partierna utsätter SD för den granskning som partiet hittills sluppit, skriver Anders Jonsson.
När jag börjar skriva detta pågår riksdagens sista partiledardebatt före valet i bakgrunden. Den går i gamla hjulspår.
Stefan Löfven (S) ställer skattesänkningar mot välfärden, de borgerliga svarar att S höjt skatterna men välfärden blivit sämre, Ulf Kristersson (M) talar om kriminalitet, Jan Björklund (L) om utbildning, Annie Lööf (C) om företagande och äganderätt, Andreas Carlson (KD) om vården, Jonas Sjöstedt (V) om vinstjakten i välfärden, Isabella Lövin (MP) om miljön och Jimmie Åkesson (SD) om alla pengar som gått till asylinvandring.
Det låter med andra ord som om vi kan se fram mot en ganska förutsägbar valrörelse. Det är som om det nya läget när SD rent av kan bli största parti inte trängt in.
Partistrategerna är fast i blockpolitiken, fast inget av blocken kan regera på ett rimligt sätt efter valet. Det är märkligt.
Allra värst ser det ut för Socialdemokraterna som skåpas ut av så gott som alla i den kommenterande klassen. Omsvängningen i migrationspolitiken har inte fungerat eftersom den skapat förvirring, lyder den ytliga analysen.
Det borde gå att tala om vilken integrationspolitik som ska gälla i framtiden, samtidigt som man av humanitära skäl låter dem som migrationsverket inte hann med innan de fyllt 18 år få en chans att etablera sig i Sverige.
Men i den upphetsade stämning som uppstått när S och M försöker ta tillbaka röster från SD är det svårt att få utrymme för sådana nyanser.
Valet 2018 ser ut att bli bekräftelsen på att S är ett parti som alla andra. Från ett möjligt 50 procentsparti till ett där det nu pekar mot 25 procent. SCB:s siffror visar att det bara är pensionärerna som är någorlunda trogna det tidigare statsbärande partiet, bland ungdomarna ligger S särskilt risigt till.
Saken blir naturligtvis inte bättre av den interna konflikten om partiledningens åtstramning av migrationspolitiken. En återställare som egentligen bara för S tillbaka till det som gällde innan S och M bröt sin tidigare långvariga uppgörelse om reglerad invandring. Ett uppbrott som bäddade för den situation vi har nu och SD:s framgångar.
Särskilt illa för S är att partiet nästan aldrig gör bra valrörelser utan brukar tappa ytterligare när det hettar till fram mot valdagen.
Kanske granskningen kan leda till ett nytt systemskiftesval och ett resultat som inte motsvarar opinionssiffrorna just nu. Det som hände 1985 visar att det är möjligt
Dock finns ett undantag som inte bara S, utan alla partier utom SD kan ta lärdom av inför slutspurten i augusti och september.
Våren 1985 såg det ut att vara helt kört för den socialdemokratiska regeringen. Moderaterna var uppe och nosade på 30 procent i opinionsmätningarna och det pekade mot en klar borgerlig majoritet.
Men efter en intensiv granskning av vad moderaterna egentligen ville göra om de fick makten lyckades Olof Palme och S etablera det hotande systemskiftet med våldsamma skattesänkningar som skulle slå mot skola, vård, omsorg och den sociala tryggheten. M tappade och S kunde hanka sig fram i regeringsställning.
Den här gången är det rimligt att medierna och de övriga partierna utsätter SD för den granskning som partiet hittills sluppit. Jimmie Åkesson leder ett toppstyrt parti som med gängse mått knappast kan kallas demokratiskt. Nu finns det en reell möjlighet att detta parti kan bli störst i riksdagen.
Hur skulle Sverige se ut om Jimmie Åkesson och hans närmaste fick bestämma?
Vad skulle hända med vår demokrati?
Vad kommer att hända med föreningsfrihet, pressfrihet, public service?
Hur skulle domstolarna och styrningen av myndigheterna påverkas?
Hur skulle Sverige agera internationellt, i EU och i FN?
Det är bara några av de frågor som väljarna bör få ett tydligt svar på innan de röstar den 9 september.
Vem vet, kanske granskningen kan leda till ett nytt systemskiftesval och ett resultat som inte motsvarar opinionssiffrorna just nu. Det som hände 1985 visar att det är möjligt.
Anders Jonsson har lång erfarenhet av att bevaka politik och ekonomi.och har tidigare bland annat varit inrikeschef på SR Ekot.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
