Dilma Rousseff är avsatt och ersätts av en politiker som anklagas för mutor. Var detta slutar är inte alldeles lätt att sia om.
Dilma Rousseff blev under gårdagen avsatt som president av senaten. Hennes fall markerar den definitiva slutpunkten för den vänstervåg som sköljde in över Latinamerika i början av 2000-talet. I Brasilien har arbetarpartiet Partido dos Trabalhadores (PT) innehaft den politiska makten i drygt 13 år. Lula da Silvas valvinst 2002 var ett slags politiskt regimskifte. Världens femte största land hade dittills styrts uppifrån, av landets ekonomiska och sociala elit.
PT skapades och understöddes av en rad underifrån kommande sociala rörelser och påminde om (men var ingen kopia på) den europeiska arbetarrörelsen, som gjorde samma resa på 1900-talet. Lula da Silva själv var en symbol i sin egen rätt, född under fattiga omständigheter som bara fick en kort utbildning, metallarbetare och fackföreningsman.
PT har levererat förändring under sina år vid makten. Inte tillräckligt och långt ifrån alla förhoppningar har infriats. Men i ett av världens mest ojämlika länder har klyftorna och fattigdomen faktiskt minskat. Fram till finanskraschen gynnade det ekonomiska globala uppsvinget också Brasilien. Trots PT:s radikala ursprung antog partiet en reformistisk socialdemokratisk strategi: att fördela ett växande välstånd mer rättvist. Den ekonomiska politiken var i grunden restriktiv. Vilket gällde för progressiva regeringar under den här epoken.
Under Dilma Rousseffs presidentperiod kom sedan de ekonomiska problemen. Tillväxten har stannat av. Brasilien har drabbats hårt av fallande råvarupriser. Dilma Rousseff har tvingats göra impopulära nedskärningar samtidigt som statsbudgeten ändå gått med underskott. Lula har börjat argumentera för en mer expansiv investeringsdriven ekonomisk politik.
Dilma Rousseff avsätts nu formellt för att hon dolt underskott i statsbudgeten genom lån från statens bank. Eller rättare sagt, detta används som argument. Syftet är i grunden att bryta PT:s maktposition. Tidigare presidenter har gjort samma sak. Man kan säga att den gamla makteliten nu slår tillbaka med full kraft. Tidigare vänner har tagit sin hand från en allt mer impopulär president.
Konstitutionellt föreligger möjligheten att ställa en president inför »riksrätt« (det har hänt tidigare), men domare är i det här fallet inte jurister utan politikerna i senaten. Under ytan handlar maktkampen om det av röta angripna parlamentariska systemet. Dilma Rousseff har inte kunnat beslås med korruption för egen del, till skillnad från hennes före detta vicepresident Michel Temer, som nu tar över presidentposten fram till till 2018 men hoppas ta över presidentposten permanent.
Även PT har alltså dragits in i detta makt- eller mutsystem, trots löften om att stå fri från korruptionens gissel. Operação Lava Jato är samlingsbeteckningen på en stor juridisk process kring de enorma pengaflöden som försiggått i det statsägda oljebolaget Petrobras. En stor del av politikerna i kongressens två kammare misstänks. Även Lula är satt under utredning.
Efter murens fall uppstod ett helt nytt partisystem i Italien då de tidigare maktpartierna upplöstes. Står Brasilien inför en liknande omvälvning? Landet genomgår i varje fall den värsta ekonomiska krisen i mannaminne. Samtidigt rasar en maktkamp som påminner om ett slags »statskupp«. Den folkvalda presidenten avsätts och ersätts av en politiker som faktiskt anklagas för mutor. Var detta slutar är inte alldeles lätt att sia om.
För arbetarpartiets del handlar lärdomen om en gammal visdom och erfarenhet: den som vill kämpa för ett rättvist samhälle måste leva som man lär.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
