Utvecklingen kräver att alla länder tar sitt ansvar, det verkar alla utom Sverigedemokraterna förstå.
För drygt en vecka sedan passerades en gräns. För första gången passerades den globala medeltemperaturen 2 grader högre än under förindustriell tid.
Nu passerades gränsen bara under några sammanhängande dagar, och det är fortfarande möjligt att nå målet att temperaturökningen inte ska överstiga 1,5 grader.
Men de nya siffrorna är ändå djupt alarmerande just för att de markerar att en gräns passerats. Hade det varit liknande ökningar regelbundet, som möttes av kallare klimat under andra delar av året, hade det förstås inte varit något problem.
Som bekant erkänner även regeringen att den nuvarande politiken kommer att leda till ökade utsläpp
Men vi ser nu hur gräns efter gräns passeras. Varje år är det varmaste som uppmätts, men trots alla internationella åtaganden fortsätter utsläppen av växthusgaser att öka, inte minska.
Förra året sattes ett nytt rekord med 54,7 miljarder ton globalt. Med de nivåerna på utsläpp är jorden på väg mot 3 graders uppvärmning.
Och vi kommer allt närmare en ”tipping point” där isarna vid polserna smälter, permafrosten tinar och planeten kommer genomgår ekologiska förändringar som vi aldrig tidigare skådat på så kort tid.
Det är inte kört. Det finns tid. Men redan för ett par år sedan konstaterade forskarna att det blir mycket svårt att nå 1,5-gradersmålet.
Markku Rummukainen, Sveriges representant i FN:s klimatpanel IPCC, professor i klimatologi vid Lunds universitet och ledamot i Klimatpolitiska rådet sade då att vi kanske måste förlita oss på så kallade negativa utsläpp. Det vill säga att plantera träd, fånga in koldioxid och liknande. Men för detta görs inte heller några större satsningar, och tekniken är ännu inte utvecklad för att göra det i tillräckligt stor skala.
Men, som sagt, det är inte kört. Än finns tid. Det kräver dock att alla länder tar sitt ansvar. Självklart släpper de stora ut mer än de mindre, men om vi ska kunna övertyga invånarna i Indien eller Kina att det är möjligt att minska utsläppen måste vi elva miljoner som bor i Sverige också göra vårt.
Sverigedemokraternas argument om att Sverige är så litet att det inte spelar någon roll vad vi gör är ologiskt, eftersom alla samhällen går att bryta ned till mindre enheter om elva miljoner människor, och alla sådana enheter behöver minska sina utsläpp. Alternativet är att varenda miljonstad i Kina struntar i åtgärder för att de är så små.
Det är utmärkt att den svenska högerregeringen nu fått med sig Sverigedemokraterna på klimatmålet till 2045, men samtidigt valde man att slopa alla andra klimatmål i sin nuvarande form. För att inte nämna den ökade elskatten och förändringarna i reduktionsplikten som kommer öka oljeberoendet.
Som bekant erkänner även regeringen att den nuvarande politiken kommer att leda till ökade utsläpp på kort sikt. Oklart hur det blir på lång sikt för det saknas en politik för att minska dem även med det perspektivet.
Kärnkraft, säger regeringspartierna, men nya kraftverk ligger mer än ett decennium fram i tiden och det är ingen som vet om det ens är möjligt att bygga ut kärnkraften som Tidöpartierna vill.
Men nu är alltså 2-gradersgränsen passerad, om än tillfälligt.
Handen upp den som tänker att den bästa strategin är att rycka på axlarna och fortsätta som vanligt.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
