Larmrapporterna måste få ett slut

Sjukskrivningar på grund av stress och utmattning är en konsekvens av arbetsgivares organisatoriska tillkortakommanden.

Drygt 2 000 kommunanställda i Malmö har sagt upp sig under 2015, skrev Sydsvenskan för några dagar sedan. Det innebär en personalomsättning på 11 procent.

Socialsekreterarna stod för 20,6 procent av dem som avslutade sin tillsvidareanställning, lärare i grundskolans senare år för 14,4 procent. 50 procent av Malmös socialsekreterare var sjukskrivna under hösten 2015. Det är katastrofala siffror.

Den dåliga arbetsmiljön är en stark orsak, om inte den främsta, till att dessa yrkeskategorier blir sjuka och till sist lämnar sina arbeten – i Malmö och i resten av landet. Hög arbetsbelastning och en psykosocialt påfrestande arbetsmiljö tär på kropp och själ, och det borde vara oacceptabelt för vilken seriös arbetsgivare som helst.

För att behålla befintliga lärare och socialsekreterare och locka in nya i yrket måste därför fokus läggas på arbetsgivarnas praktiska ansvar för att skapa och upprätthålla en frisk organisation, bokstavligt och bildligt.

I dag börjar Arbetsmiljöverkets nya regler för den organisatoriska och sociala arbetsmiljön gälla. Kraven skärps på arbetsgivarna att arbeta hälsofrämjande och tydligt reglera arbetsbelastning och arbetstider. Det är inte en dag för sent. Larmrapporterna är inte nya, men de eskalerar.

Vi vet att den psykiska ohälsan drabbar allt fler, särskilt kvinnor och särskilt inom välfärdsyrken. Vi vet också att det kan ta flera år att bli frisk från stressrelaterade sjukdomar. Och vid det här laget borde vi veta att det viktigaste arbetet för att förhindra fler sjukskrivningar och jobbflykter som den i Malmö är det förebyggande.

I en replik till Arbetsmiljöverkets generaldirektör Erna Zelmin-Ekenhem påpekar fyra forskare att det inte räcker med att arbetsgivarna har kunskap om de nya föreskrifterna eller att de anställda uppmuntras att kommunicera med sina chefer när det blir för mycket på jobbet.

För att nå reell förändring krävs att arbetstagare och arbetsgivare från grunden samverkar, det behövs »stärkt inflytande för skyddsombud och de anställdas och fackets medbestämmande i frågor om sättet att organisera och styra arbetet«. Vill ha man ha frisk personal ser man helt enkelt till att rätt förutsättningar finns från början.

Att ha blivit sjukskriven på grund av stress och utmattning får inte reduceras till ett individuellt problem hos den anställda, det måste ses för vad det är: en konsekvens av arbetsgivarens organisatoriska tillkortakommanden.

Om den etiska aspekten inte är tillräcklig för att satsa de resurser som krävs för att färre ska få sin hälsa förstörd på grund av sitt arbete, finns andra påtryckningsmedel. Fler arbetsmiljöinspektörer som gör oannonserade besök på de arbetsplatser som statistiskt sett har höga sjuktal och uppsägningar och högre vitesbelopp för de arbetsgivare som brister i sitt systematiska arbetsmiljöarbete.