Den kraftiga migrationen ger Stefan Löfven skäl att eftersträva en regeringsombildning med fler partier, skriver Lars Thalén, konsult med inriktning på krishantering.
Förra veckan kom 10 000 asylsökande till Sverige. Häromdagen kom mer än 2 000. Det motsvarar en årstakt på drygt en halv miljon nyanlända eller nära två miljoner nyanlända under den här valperioden.
Men kan det verkligen bli så många?
Det vet vi inte. Just nu kommer människor främst från Afghanistan, Syrien och Irak. Att det skulle bli fred och drägliga förhållanden i dessa länder inom några år kan vi inte räkna med.
Medierna kallar detta ”flyktingkrisen”. Andra säger: ”Sverige är inte i kris!” Det politiska systemet har en kris att hantera. Det mest grundläggande jag lärt mig under mer än 25 år som kriskonsult är: Räkna med att det blir värre. Ta i mer i början än du tror kan behövas.
Vad betyder detta för den politiska situationen just nu?
Tillströmningen av asylsökande handlar om (1) registrering och tak över huvudet för alla som kommer, (2) prövning av asylansökningar inklusive överklaganden, (3) avvisning av de som saknar asylskäl och (4) integration av dem som får uppehållstillstånd.
Alldeles uppenbart råder det redan stor diskrepans mellan takten i hitresande och vad vi med nuvarande angreppssätt klarar i dessa avseenden.
Vi har enligt myndigheterna inte kontroll över vilka som kommer in i landet. Alla som söker asyl ska prövas. Hur en mångdubbling av antalet ansökningar ska kunna klaras inom rimliga tider med rimlig rättssäkerhet är inte löst och inte heller hanteringen av alla som väntas få avslag.
Sverige har en god historia av att integrera flyktingar från Europa eller med liknande kultur som Chile. Men baserat på hur det gått för flyktingar från andra kulturer finns ingen anledning att tro att vi med hittillsvarande metoder kan klara språkundervisning, arbete, bostad, skola och dagis åt hundratusentals, kanske miljoner fler än vanligt.
Migrationsöverenskommelsen innehöll flera åtgärder som pekade åt rätt håll, men de som ingick överenskommelsen trodde inte på en fördubbling av ankommande inom bara några veckor. Nu vet alla att den inte räcker. M och KD kör solospel för att minska tillströmningen och regeringen beslutar om gränskontroll.
Vägen framåt handlar både om att påverka tillströmningen utan helt stängda gränser och om vår förmåga att ta emot och integrera. Det finns utrymme för oss alla att göra mer i fråga om tak och över huvudet och integration.
Mycket kan göras frivilligt. ”Öppna era hjärtan” var en lam maning. ”Öppna era hem”, kan bli en mer påtaglig linje. Med en flykting per hushåll har vi plats för i vart fall 4 miljoner. Kanske kommer det rentav att behövas pliktlagar?
Det kommer som i alla krissituationer att behövas snabba men ofta obekväma beslut. Efter finanskrisen 2008 talade bankerna om ”det nya normala”. Så kommer det att bli för många myndigheter nu.
Den kraftiga migrationen kommer att förändra förutsättningarna för flera grundläggande politikområden. Överskottsmålet i statsfinanserna behöver prövas mot en ny verklighet. Målet om EU:s lägsta arbetslöshet kan inte kvarstå oförändrat med en miljon ytterligare människor på arbetsmarknaden inom några år.
Andra politikområden kommer också att påverkas av nya utmaningar som bostadsbyggande eller brist på pengar och brist på uppmärksamhet. Mycket hårdare budgetprövningar än vi varit vana vid kan förväntas. Annorlunda tänkande om regler och kulturer kommer att behövas.
Det finns på dessa grunder skäl för Stefan Löfvén att eftersträva en regeringsombildning med sikte på bredast möjliga medverkan, med i princip alla utom SD.
Lars Thalén, konsult med inriktning på krishantering
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
