debatt Vi socialdemokrater kommer aldrig lägga fram förslag som ensidigt ger arbetsgivaren rätt att huller om buller säga upp folk. Om parterna inte kommer överens så kan inte utredningens förslag gälla, skriver riksdagsledamöter från S.
Vi vill förnya arbetslivet, rensa upp i träsket av oseriösa anställningar och stärka löntagarnas makt över sin egen vardag. Därför gick vi till val på att avskaffa allmän visstidsanställning, motverka ofrivilliga delade turer och hyvling av arbetstid och att stå upp för en arbetslöshetsförsäkring som ger ett starkt inkomstskydd.
Vi har också varit tydliga med att vi vill ge större möjligheter till kompetensutveckling och omställning i arbetslivet, och att vi avvisar förslag som undergräver anställningstryggheten och lagstiftning om sänkta löner.
Corona-krisen har visat hur livsviktigt trygga anställningar är. Det är enklare att stanna hemma från jobbet när du är sjuk om du har en fast tillsvidareanställning än om du är springvikarie och din försörjning hänger på att chefen fortsätter ringa.
Häromåret blixtbelyste MeToo frågan. Osäkra anställningarna förvärrar situationen för många kvinnor. Dels ökar utsattheten, dels ökar risken att förlora jobbet om du slår larm om chefens sexuella trakasserier.
Lägg därtill svårigheten att skaffa bostad och planera framåt om du inte har en fast anställning. Exemplen är många. För oss socialdemokrater är det uppenbart att vi behöver mer trygghet på jobbet. Inte mindre.
Men tyvärr har vi en högermajoritet i riksdagen emot oss.
Förslagen i utredningen lever inte upp till vad Januariavtalet kräver gällande att behålla maktbalansen mellan fack och arbetsgivare.
Utan Januariavtalet hade vi nu haft en moderatledd regering som ensidigt drivit igenom stora försämringar för löntagarna. Det enda som står i vägen för en kraftfull högerattack mot arbetsrätten är just nu Januariavtalet. Det räcker att se på de motioner M, SD, C, KD och L lägger i riksdagen för att inse allvaret.
Som ett resultat av kompromisserna i Januariavtalet har en utredning om arbetsrätten genomförts. Den har nu lagt fram sina förslag. Vi kan redan nu konstatera att de behöver förändras. Förslagen i utredningen lever inte upp till vad Januariavtalet kräver gällande att behålla maktbalansen mellan fack och arbetsgivare.
Vi socialdemokrater kommer aldrig lägga fram förslag som ensidigt ger arbetsgivaren rätt att huller om buller säga upp folk. Det ska fortsatt krävas saklig grund vid uppsägning.
Den svenska arbetsmarknadsmodellen vilar på starka och ansvarstagande parter. Vi värnar om fack och arbetsgivares möjlighet att göra upp. Om de kommer överens ska regeringen enligt Januariavtalet arbeta vidare med deras förslag istället för med utredningen. Men vi är tydliga: Om parterna inte kommer överens så kan inte utredningens förslag gälla. Det måste förändras.
Det är ingen hemlighet att vi socialdemokrater har en helt annan syn på arbetsrätten än C och L. Men vi hoppas att de inser att deras förslag om att öka otryggheten för anställda nu mitt under den värsta arbetslöshetskrisen i modern tid, vore förödande. Historiska erfarenheter visar att arbetslöshet innebär ett ökat tryck på människors trygghet. Att då från statligt håll spä på det vore olyckligt. För enskilda och för samhället. Svåra tider i kombination med ökad otrygghet för breda grupper är en livsfarlig kombination. Det har Europas 1900-talshistoria visat.
Det är naturligt att det kan finnas behov att modernisera arbetsrätten. När arbetsmarknaden och ekonomin förändras kan arbetsrätten behöva förbättras. Flexibilitet är viktigt – men frågan är, flexibilitet för vem? Och på vems bekostnad?
Den svenska modellen har länge visat prov på stor flexibilitet, tack vare att det är parterna själva som styr istället för politiken. På så vis kan parterna finna vägar framåt som passar dem utifrån rådande läge. Om politiken ska in och styra skapar det en annan, trögrörlig, dynamik. Ser vi ut över Europa och världen är erfarenheterna knappast att mer politisk styrning av arbetsmarknaden borgar för mer flexibilitet. Snarare motsatsen.
Varken fack eller arbetsgivare är helt nöjda med hur arbetsrätten fungerar idag. Men förändringar måste parterna förhandla om, precis som de gjort så många gånger förr.
Ordföranden för Sveriges största fackförbund, Unionen, skrev förra året följande tillsammans med ordföranden för Sveriges Ingenjörer (Martin Linder och Ulrika Lindstrand i SvD 190208):
Våra medlemmar vill ha en flexibel arbetsmarknad som samtidigt garanterar trygghet för den anställde. Det är våra ledstjärnor när vi förhandlar avtal. Vägen till en flexibel arbetsmarknad är dock viktig att fundera noga över. Det är en avgörande skillnad om det sker genom lagstiftning eller i kollektivavtal. I de senare kan anpassningar göras och den flexibilitet som både arbetsmarknadens parter och politiken eftersträvar kan uppnås.
Den svenska arbetsmarknadsmodellen bygger på att politiken håller sig på armlängds avstånd från det som är parternas ansvar. Den bygger också på att vi parter tar vårt ansvar för att hantera nya frågor och att vi utvecklar kollektivavtalen i takt med att arbetslivet utvecklas och förändras.
Vi hoppas att Centerpartiet och Liberalerna lyssnar på deras budskap och tar intryck.
Laila Naraghi, riksdagsledamot (S)
Elin Lundgren, riksdagsledamot (S)
Daniel Andersson, riksdagsledamot (S)
Magnus Manhammar, riksdagsledamot (S)
Peter Persson, riksdagsledamot (S)
Patrik Lundqvist, riksdagsledamot (S)
Johan Danielsson, Europaparlamentariker (S)
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
