Gästkrönika I uppmärksammade protester världen över förenas demonstranter i kraven på social rättvisa. För den globala arbetarrörelsen är det hög tid att ställa sig vid deras sida, skriver Anna Sundström, generalsekreterare för Olof Palmes Internationella Center.
Kraven på jämlikhet och demokrati går just nu som en tryckvåg över världen. Chile, Bolivia, Iran, Irak, Libanon, Hongkong. I land efter land protesterar människor mot sociala orättvisor, bristande demokrati och maktfullkomliga politiska ledare.
För 30 år sedan rev Berlins invånare själva muren som separerat dem från varandra under nästan lika lång tid. Under de 30 åren som passerat sedan muren föll och kalla kriget upphörde har världen blivit långt mer globaliserad, avstånden mellan världens folk har krympt. Globaliseringen har sina vinnare men också sina förlorare.
Politiken har släppt ifrån sig sina fördelningspolitiska nycklar, abdikerat och låtit marknadskrafterna styra. Resultatet; galopperande ojämlikhet. En klassisk grogrund för populism som skickligt utnyttjats av högerauktoritära krafter som ”säger det som det är”, som erbjuder en syndabock och som matar oss med enkla svar. Nationalism. Protektionism. Främlingsfientlighet. Landet tillhör oss, inga andra, och ingen ska berätta för oss hur vi ska göra eller inte göra. Inte EU, inte FN.
För den globala arbetarrörelsen är det hög tid att ställa sig sida vid sida med demonstranterna. Att inspireras av Olof Palmes mod, ta ställning och visa stöd.
Vad som inte är lika givet för de väljare som röstar fram den ena populistiska auktoritära ledaren efter den andra är hur snabbt demokratin urholkas, rättsstatens principer sätts ur spel och utrymmet för det civila samhället krymper, i det egna landet.
Det har skett i en mängd exempel, i Ungern med Orban, i Filippinerna med Duterte, i Brasilien med Bolsanaro. Kritikerna, oppositionella politiker, journalister, aktivister och akademiker tystas, misstänkliggörs och anklagas på absurda grunder.
Vi befinner oss inte i det kalla kriget längre, världen är inte den bipolära plats den var. Men världen ter sig allt kallare. Anspänningarna och kapprustningen är åter. Multilaterala samarbeten undermineras av supermakter som sätter egna nationens intressen först, gemensamma avtal vanhedras eller rivs upp.
Trumps USA och Putins Ryssland lämnade båda INF-avtalet i år. Den militära överenskommelsen som ledde till den avspänning som många menar var början på slutet för kalla kriget. Kärnvapenarsenalerna krymper inte, de moderniseras, och fler länder har idag kärnvapen än för 30 år sedan.
Vi behöver motkrafter. Starka allianser som bjuder motstånd, som står upp för jämlikhet och rättvisa och de som rakryggat vågar fördöma de som förtrycker, oavsett var eller vilka de är.
Världen behöver mer av solidaritet och samarbete. Därför var det hoppingivande att se hundratals aktivister, politiker, gräsrötter och världsledare samlas på Folkets Hus i Stockholm för att under Palmedagarna diskutera globala utmaningar, gemensamma svar och hur vi tillsammans formar en hållbar framtid. Ett ljus av hopp i novembermörkret
Men bristen på tillit och förtroende för politiska ledare och institutioner oroar och måste tas på allvar. Demonstranterna på gatorna i Santiago och La Paz och Beirut förenas i kraven på social rättvisa, men också i en misstro mot hela det politiska systemet.
För den globala arbetarrörelsen är det hög tid att ställa sig sida vid sida med demonstranterna. Att inspireras av Olof Palmes mod, ta ställning och visa stöd. Folkens uppror är en möjlighet till gemensam handling.
Anna Sundström är generalsekreterare för Olof Palmes Internationella Center
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
