ledare Äldreomsorgen fyller en central funktion i hanteringen av coronaviruset. Men otillräckliga resurser har redan innan pandemins utbrott lett till överbelastning i sjukvården.
Vem tänker du på? Jag tänker på mormor. Jag vet att du också tänker på någon.
Coronapandemin påminner oss om de mest grundläggande förutsättningarna för vår tillvaro: livet är skört. Och vissa människor är mer sköra än andra. Riskgruppen.
Den kris vi befinner oss mitt uppe i påminner oss också om vad som är viktigt. Vilka samhällsfunktioner som måste upprätthållas även när påfrestningarna på samhället är stora. Vilka funktioner som måste avlastas och fredas.
Nu tar vi alla ansvar för att belastningen på sjukvården inte ska bli större än nödvändigt. Vi vidtar åtgärder för att hålla oss friska, för att inte smitta andra, för att söka information utan att stå i vägen för dem som verkligen behöver komma i kontakt med vården.
Äldreomsorgen är kanske den samhällsfunktion som bär det tyngsta ansvaret för att sjukvården inte ska överbelastas i denna situation. Även om anhöriga och grannar kan ta ett ansvar för ärenden på stan som äldre behöver uträtta så kommer rimligen behovet av hemtjänst att öka. Den ensamhet många av dem som har äldreomsorg redan lider av försvåras när besök ställs in. Lägg till det att även äldreomsorgen kommer drabbas av att personal måste sjukskrivas.
I en debattartikel på Dagens Arena varnar Johan Enfeldt för att risken för smittspridning ökar ju fler olika hemtjänstpersonal en äldre får besök av. Han argumenterar för en statlig ändringsbudget för att snabbt öka antalet anställda i äldreomsorgen.
Just innan risken för samhällsspridning av corona bedömdes som mycket hög påtalade Kommunals ordförande Tobias Baudin på DN Debatt att det finns ett samband mellan bristande resurser i äldreomsorgen och överbelastning i sjukvården. Äldre läggs in på sjukhus när kommunerna misslyckas med att tillgodose deras medicinska behov. Baudin beskriver hur ”svårt sjuka äldre slussas mellan akutsjukhus, korttidsboenden och hemtjänst, utan att någon tar ett helhetsansvar”. Strax är personen tillbaka på akuten.
Äldreomsorgens utmaning är dubbel. Tjänsterna är för få, givet de faktiska behoven. Samtidigt är intresset att utbilda sig och ta de jobb som finns – och kommer tillkomma i takt med att de äldre blir fler – otillräckligt.
Dessa två faktorer hänger givetvis samman. Så länge yrket är stressigt och slitsamt kommer viljan att jobba där vara för liten.
Sett till hur behoven utvecklats saknas 127 miljoner arbetstimmar per år för att komma tillbaka till 1990 års välfärdsåtagande.
För att åtgärda det måste lönerna höjas. Såklart. Men förutsättningarna att göra ett gott jobb måste också bli bättre. För många av dem som jobbar i äldreomsorgen är kontakten med de äldre den starkaste drivkraften i arbetet. Det är för omsorgstagarna man jobbar. Man vill hjälpa dem med de sysslor de inte längre klarar av. Kanske framförallt vill man fylla deras sociala behov.
Bakgrunden till de ansträngda villkoren i äldreomsorgen är att Sverige har en välfärdsskuld. Sett till hur behoven utvecklats saknas 127 miljoner arbetstimmar per år för att komma tillbaka till 1990 års välfärdsåtagande. Med dagens medelarbetstid motsvarar det ytterligare drygt 80 000 anställda.
När Kalla fakta granskar allvarliga tillbud i hemtjänsten visar sig stress och underbemanning vara en väsentlig bidragande orsak i nästan en fjärdedel av fallen. Och mellan 2019 och 2030 förväntas antalet personer som är äldre än 80 år öka med 50 procent.
Betänkandet ”Framtidens teknik i omsorgens tjänst” överlämnades nyligen till socialminister Lena Hallengren. Genom digitala tjänster vill man öka självständigheten hos omsorgstagare, möjliggöra en större delaktighet för personer med nedsatt beslutsförmåga och använda personella resurser mer effektivt. ”Genom digitalisering och användning av välfärdsteknik kan arbetet organiseras på sätt som kan innebära att personalen får mer tid till omsorgsarbetet och mer flexibilitet i utförandet”, skriver utredaren.
De möjligheter den nya tekniken erbjuder ska givetvis tas tillvara. Men helt avgörande är ökade resurser till äldreomsorgen. Personalen är inga robotar, mötet med omsorgstagaren måste ges utrymme att vara ett mänskligt möte.
Regeringens höstbudget måste innehålla ett rejält äldreomsorgslyft, skrev Kommunal innan coronakrisen blev akut. Nu är frågan om vi kan vänta så länge.
Om de vi alla tänker på kan vänta så länge.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
