Låt folkhälsan styra narkotikapolitiken

Debatt Det är brytningstid i narkotikapolitiken. Ett antal länder och delstater har legaliserat cannabis, medan andra väljer att utöka de förebyggande insatserna och stärka vårdkedjan. De nordiska länderna har en lång tradition av att sätta folkhälsan i fokus. En politik som nu är viktig att värna.

I dagarna har ett femtiotal företrädare för en rad nordiska organisationer träffats för att diskutera den internationella narkotikasituationen och vilka lärdomar som kan dras för att utveckla politiken i de nordiska länderna.

Det är en dialog som behöver föras på nationell nivå, men utifrån den utveckling vi ser – inte minst i länder som Tyskland – är det också viktigt att vi delar med oss av erfarenheter och kunskap mellan våra nordiska länder och står upp för en human, restriktiv politik.

Det talas ofta i debatten om behovet av en kunskaps- och evidensbaserad politik och här är lärdomarna från de delstater och länder i Nordamerika som legaliserat cannabis tydliga.

Dödligheten till följd av narkotika behöver minska och konsumtionen likaså

Konsumtion och skadeverkningar har inte minskat, gängkriminaliteten har inte gått ner och delar av den illegala marknaden kvarstår. Den totala marknaden har vuxit enormt, som en följd av en nu legal cannabisindustri – med stora resurser för produktutveckling, marknadsföring, investeringar och lobbyverksamhet. Målen med legaliseringen har helt enkelt inte uppnåtts, vilket även FN:s narkotikakontrollorgan INCB lyft i sin rapport om legaliseringens effekter.

Industrins framtida investeringar ligger i Europa. Tyskland och ett antal andra europeiska länder har redan valt att öppna för viss legalisering eller utreder detsamma. Men det är inte den enda utveckling vi ser i Europa. Här finns även ett flertal länder som tacklar narkotikaproblematiken med helt andra verktyg. Ett exempel är Frankrike, som genomför stora satsningar för att få ner efterfrågan, bekämpa narkotikahandeln och ge stöd till människor med beroende. Ett annat är Storbritannien som antagit en ambitiös tioårsstrategi med ett stort fokus på lokalt förebyggande arbete, begränsad tillgänglighet och bättre vård.

Även i Nordamerika tar utvecklingen fler vägar. Delstaten Oregon har återkriminaliserat narkotika och tre andra delstater röstade härom veckan nej till en legalisering av cannabis.

Vi är inte nöjda med vår nuvarande situation. Dödligheten till följd av narkotika behöver minska och konsumtionen likaså, även om flera av de nordiska länderna ligger på en lägre konsumtionsnivå än många andra länder i Europa. I den norska debatten har man talat om behovet av dubbla solidariteter. Det vill säga en politik som arbetar för att minska tillgång och efterfrågan på narkotika – men samtidigt stärker insatserna för människor med beroende. Där läggs nu ett nytt förslag fram som går i mer restriktiv riktning.

Vi behöver hålla i rodret för att själva styra den utveckling vi vill se nationellt och i Europa och vi behöver liera oss med de länder som liksom vi sätter folkhälsopolitiken i främsta rummet. Det finns en rad områden som kan stärkas för att utveckla narkotikapolitiken i rätt riktning:

• Tillsätt tillräckliga resurser för ett systematiskt och långsiktigt förebyggande arbete och insatser för tidig upptäckt.
• Se till att erbjuda snabb, evidensbaserad beroendevård i en sammanhållen vårdkedja och missa inte behovet av stöd vid återhämtning, recovery, efter beroende.
• En nyckel till framgång är att erfarenheter och kunskap på området dokumenteras och sprids på såväl nationell som internationell nivå.
• Behåll förbudet mot narkotika. Sporadiska användare av narkotika har ett stort ansvar och bör fortsatt få böter vid ringa narkotikabrott. Däremot bör lagstiftningen utvecklas så att den som har ett beroende istället kan erbjudas vård.
• Håll kommersiella intressen utanför folkhälsopolitiken.

Håkan Eriksson, Generalsekreterare, Sveriges Landsråd för Alkohol- och Narkotikafrågor

Ida Fabricius Bruun, Direktør Alkohol & Samfund

Hanne Cecilie Widnes, Generalsekreterare IOGT i Norge

Lucas Nilsson, ordförande IOGT-NTO

Annette Fagerholm Ahlholm, Ordförande MHF

Mona Örjes, ordförande Junis

Eli Katarina Kjønsberg, Daglig leder, Juba

Inger Lise Hansen, Generalsekreterare, Actis-Rusfeltets samarbeidsorgan

Ann-Marie Lindgren, förbundsordförande Blå Bandet

Magne Richardsen, Daglig leder, FMR: Fellesskap – Menneskeverd – Rusfrihet 

Peter Moilanen, Narkotikapolitiskt Center