söndagskrönikan Skolvalet har dränerat Stockholmsförorten Rågsved på elever med sociala och kulturella resurser. Men tänk om friskolornas vinster skulle kunna användas för att bota den ojämlikhet som den fria skolmarknaden har skapat, skriver Veronica Palm.
»Och där har det startat en friskola« berättade en av fritidsledarna när jag nattvandrade en kväll några veckor före jul. Han pekade på en fristående del av Rågsvedsskolans byggnad som avskärmats med staket och pyntats med en prålig skylt med skolans namn.
Skolan ligger, som namnet antyder, i Rågsved i södra Stockholm. Den är byggd samtidigt som alla andra hus i förorten och placerad precis bakom centrum. En skolan-mitt-i-byn-skola som har alla fysiska förutsättningar att bidra till integration och lyfta området, men som haft vikande elevunderlag allt sedan det så kallade fria skolvalet infördes. För några år sedan tvingades högstadiet stänga. Inte för att det saknas barn i området. Tvärtom, området växer och inte minst många barn och unga kommer nya. Nej. Det var för få som valde skolan, eller omvänt: De föräldrar som har sociala och kulturella resurser flyttar sina barn till en annan skola, med enda effekt att snittresultaten för de elever som går kvar sjunker ytterligare och skolflykten accelererar.
I de tomma lokalerna startade sedan en friskola. Men det var inte någon av de stora etablerade koncernerna som riskerade att göra pyttelite mindre vinst genom att ta samhällsansvar och etablera sig i ett område som behöver extra stöd. Nej. Vad Rågsved fick var en enskild skola som Skolinspektionen sedan drog in tillståndet för. Företaget överklagade, och under överklagan går alltså barn i en av landets mest utsatta områden kvar i en utdömd skola.
Nu, några månader efter den där nattvandringen, läser jag i lokaltidningen att förvaltningsrätten beslutar i enlighet med Skolinspektionen. Med motivet »mycket allvarliga brister« ska skolan stängas omedelbart. 230 elever drabbas.
Ja det är galet. Helt galet. 230 barn blir från en dag till en annan av med sin skola för att den är så pass usel att den döms ut av både Skolinspektionen och förvaltningsrätten. Skolan startades för att det fria skolvalet skrämt iväg elever och gett den vanliga skolan så dåligt rykte att de står med tomma lokaler.
Det fria skolvalet driver segregation och minskar likvärdigheten i den svenska skolan. Det slår rapport efter rapport fast. Det går alldeles utmärkt att tycka att skolvalet har andra vinster, till exempel känslan av konsumentmakt hos föräldrarna, för att få en speciell pedagogisk inriktning eller för att barnet inte trivs och behöver byta miljö. Det går också utmärkt att tycka att fördelarna väger över, men det går inte att ifrågasätta att ojämlikheten ökar.
Marknadskrafter är osedvanligt dåligt lämpade att hantera socioekonomiska klyftor och skolsegregation.
Den fria etableringsrätten innebär att vem som helst som uppfyller Skolverkets regler kan starta en skola vart som helst. Det gör det såklart omöjligt för långsiktig stadsplanering och sammanhållen skolgång. Att vara kritisk mot fri etablering betyder inte per automatik att en är kritisk mot friskolor, bara att de helt kan glida undan ansvar och försvåra för utbildningens infrastruktur och tillgänglighet.
Sammantaget blir det än värre. Det fria skolvalet och friskolornas fria etableringsrätt visar med önskvärd tydlighet hur katastrofalt uselt det är att leka marknad med något av det viktigaste vi har: barn och ungas utbildning och framtid. De värsta effekterna drabbar de barn som har de största behoven. Det är från områden som Rågsved skolflykten sker, men några blir kvar. Det är i områden som Rågsved barn tvingas gå i undermåliga friskolor för att sedan kastas ut mitt under pågående läsår.
Marknadskrafter är osedvanligt dåligt lämpade att hantera socioekonomiska klyftor och skolsegregation. Skolan, däremot, har just det uppdraget: att vara kompensatorisk. Att ge varje barn det stöd hen behöver för att få bästa möjliga utbildning, alltså motsatt marknadslogik.
Låt mig testa en tanke: Använd den vinst friskolor genererar, antingen genom undermålig utbildning eller genom att plocka russineleverna ur samhällskakan, till att förbättra de skolor som har de tuffaste utmaningarna. Nej, kanske någon säger, så kan du inte tänka. Det är olika budgetar, dynamiska företagseffekter, komplicerade fördelningsnycklar och så vidare. Kanske. Men det är väl inte en orimlig idé att skattepengar avsedda för skola går till just skola och att resurser ska fördelas efter behov.
Jag ser framför mig att jag nattvandrar i slutet av sommarlovet och de andra vuxna i området pekar på Rågsvedsskolan och säger »Nu öppnar högstadiet igen. Och skolan har tillräckligt med resurser för att eleverna som går här efter förberedelseklass har samma chans att komma in på gymnasiet som alla andra ungdomar i staden«.
Veronica Palm är f d riksdagsledamot för S, och beskriver sig själv som ”Feminist, antirasist och mycket snällare än somliga tror”
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
