MP:s totala brist på självförtroende i förhållande till medierna bådar illa. Vill partiet behålla Lövin kan det inte fortsätta på inslagen väg.
»Medieanpassningen av politiken har skördat sitt första språkrör«, twittrade Gudrun Schyman när Åsa Romson lämnade regeringen i måndags.
Ett ovanligt utspel från FI-ledaren under en dag när jämställdhet stod högt på agendan, men jag tror Schyman har rätt. Om tio år kommer genusforskarna fortfarande att diskutera vad som egentligen hände när det kvinnliga språkröret brutalt avpolletterades.
Det bristande förtroendet för Romson påstås ha orsakats av hennes dåliga genomslag i medierna. Så var det medierna som avsatte henne? Eller var det »feministiska« MP som så desperat behövde en syndabock att man automatiskt återföll i patriarkalt tänkande – cherchez la femme? Eller en ohelig allians mellan båda två?
Kvinnliga ledare har det fortsatt kärvt i dagens Sverige. Enligt en undersökning som chefsorganisationen Ledarna presenterade igår, släpar kvinnliga chefslöner efter. Könslönegapet motsvarar 3 362 kronor per månad. Visserligen ökar antalet kvinnliga chefer sakta, men med nuvarande förändringstakt i privat sektor dröjer det ända till år 2043 innan lika många kvinnor som män är chefer.
Samma snipplösa tillstånd råder inom media – med undantag för public service-företagen. Även här är cheferna gubbar, visar en undersökning som utfördes av PP Pension.
Under februari och mars 2016 undersöktes 329 maktpositioner inom etermedier, dagstidningar, magasin, branschorganisationer, ägargrupper och kommunikationsbyråer. Kartläggningen visade att hela 85 procent av styrelseordförandena är män, 71 procent av vd:arna.
Det kan förklara de märkliga och ständigt återkommande mediedreven mot högt uppsatta kvinnliga politiker. Jag har själv upplevt den testosteronstinna upphetsningen som sprider sig på redaktionen när kikarsiktena vänds mot en kvinnlig så kallad tolvtaggare. Det är alltid kul att avsätta en minister, men av någon anledning alltid mer upplyftande att sänka en kvinna. Psykologin i det får någon annan utreda, men den finns där, tro mig.
Affären Romson är ur det perspektivet särskilt deprimerande. Många kommentatorer har dragit paralleller till det låga förtroende som Peter Eriksson hade som språkrör – vilket aldrig ledde till att någon, vare sig utom eller inom MP krävde hans avgång.
Men det tråkigaste av allt är nog att MP väljer att medieanpassa sig till döds. Det tyder på en brist på självförtroende som bådar illa för framtiden. Tror ledande miljöpartister verkligen att vindflöjelbeteendet är rätta vägen? Att Isabella Lövin automatiskt får det lättare än Romson?
Jag hoppas att svaret är nej. Medierna är opålitliga bundsförvanter för seriösa samhällsbyggare – ger man dem fingret tar de hela handen.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
