ledare Gratis busskort till unga under sommarlovet är en reform värd att fira. Men när Morgan Johansson (S) ställer den segern mot en generös flyktingpolitik gör han ett stort misstag.
Det skulle bli justitieministerns vecka. Äntligen röstade riksdagen för en samtyckeslag. Kampen för att förvandla »ett nej är ett nej« till »bara ett ja är ett ja« är en hel feministgenerations seger.
Det är viktigt att vara ödmjuk inför svårigheten att utreda sexualbrott. Det är brott som nästan alltid sker utan vittnen, så ord kommer att fortsätta stå mot ord. Lagen kräver att ett »ja« ska uttryckas i ord eller handling för att det ska vara samtycke.
Det innebär tyvärr att brottsoffer även i fortsättningen kommer att tvingas svara på frågor om intima handlingar, de är förmodligen omöjligt att helt och hållet lagstifta bort risken för att den som utsatts för ett övergrepp måste utstå kränkande frågor i rätten.
Men samtyckeslagen är ett stort steg framåt. Lagen kommer att förändra normer, och samhället. All anledning för justitieministern att fira.
En annan anledning att fira är ännu en av de välfärdsreformer som den röd-gröna regeringen har genomfört: staten satsar 350 miljoner så alla elever från sexan till tvåan i gymnasiet får åka gratis kollektivtrafik under hela sommarlovet. I veckan jublade mina skolbarn över sina kuvert med gula busskort från Upplands lokaltrafik. En klimatsmart frihetsreform, allas rätt att åka till badstranden.
»Tack vare statliga pengar kan ungdomar i Skåne åka gratis i kollektivtrafiken i sommar« twittrade justitieministern. »Alliansen och SD var emot«. Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt svarade, såklart: »En fin reform signerad Ulla Andersson och Vänsterpartiet. Sånt gör man med vänstersamarbete, inte med borgare«.
Morgan Johansson tvingar skolbarn att välja mellan humanitet och busskort, och gör gratis kollektivtrafik för ungdomar till en fråga om invandring.
Då kommer haveriet. För Morgan Johansson svarar »Det här har vi gjort tillsammans, ja, Men det här hade inte varit möjligt om vi inte stramat åt migrationspolitiken«.
Morgan Johansson tvingar skolbarn att välja mellan humanitet och busskort, och gör gratis kollektivtrafik för ungdomar till en fråga om invandring.
Det är sorgligt. Och symptomatiskt. Det stämmer säkert att Socialdemokraterna hoppats att beskedet om den tillfälliga begränsningslagen förlängs »tills gemensamma EU-regler är på plats« skulle skapa utrymme för att prata om annat än invandring. Samtidigt lyckas ledande socialdemokratiska företrädare gång på gång göra allt och allt möjligt till en fråga om invandring.
Det är sant att politik handlar om att göra svåra prioriteringar. Det går inte att ha råd med allt samtidigt. Men det är också sant att det är klassisk SD-retorik att ställa grupp mot grupp, och att låtsas att alla problem kan lösas med ökad främlingsfientlighet. Det är en politik som slutar i avgrunden.
När asylpolitiken har stramats åt så att barnfamiljer inte får leva ihop, och traumatiserade människor måste söka om skydd på nytt efter tretton månader, då föreslår Moderaterna »flyktingpaus« och SD, ja de föreslår såklart massdeportation av icke-arier.
För min del landar det i detta: om till och med busskort till skolbarn kan göras till en fråga om invandring, då finns det inget utrymme för att säga »jag har tappat lusten att engagera mig i valrörelsen.«
Det där samtalet som inte blir ringt, dörren som inte blir knackad på. Vem tjänar på det? Det är inte ett alternativ att använda vilsna statsråd som ursäkt för att lämna walk-over till Sverigedemokraterna i valrörelsen.
Slaget om den här valrörelsen kanske redan är förlorat. Kriget måste vi vinna.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
