Krönika Allt fler röster höjs för att EU ska lämna det fördrag som ger företag rätt att stämma stater som inför hårdare miljökrav. Men Sverige håller emot. Regeringen verkar inte se det som ett problem att vi kan bli stämda om vi driver på klimatomställningen. Det skriver Jonas Sjöstedt.
Ska storföretag kompenseras för hårdare klimatlagar? Ska länder som inte vill tillåta oljeborrning längs känsliga kuster tvingas betala skadestånd? Ska stater som fasar ut kol och gas riskera att få betala miljarder i böter till de företag som förstör klimatet? Ska domstolar utan insyn, där storföretagen själva utser domare, överordnas våra nationella lagar och domstolar?
Om man tycker om demokrati och vill bromsa klimatförändringen så är det rimliga svaret nej på frågorna här ovanför. Ändå är det precis det som har skett. Frankrike fick backa från förslag om hårdare klimatlagar efter att ha hotats med stämningar från företag. Italien har stämts och dömts till miljardböter för att de inte ville tillåta oljeborrning längs känsliga kuster. Miljardböter krävs också av Nederländerna efter att landet beslutade sig för att fasa ut fossila bränslen och blev stämda av fossilbolag. De hemliga skiljedomstolarna fortsätter döma i fall som dessa med en andel domare utsedda av direkt berörda storföretag.
Sveriges blåbruna regering verkar inte se det som ett problem att vi kan bli stämda om vi driver på klimatomställningen.
Grunden för de här rättsfallen är Energistadgefördraget som även Sverige har skrivit under. Med fördraget som grund bromsas klimatomställningen, de som tar klimatansvar straffas och länder som vill skärpa lagar tvekar av rädsla för att få böter. Allt fler EU-länder som Frankrike, Spanien och Danmark har insett att fördraget får helt orimliga effekter och deklarerat att de kommer att lämna det, men Sverige är kvar.
Nu ser hela avtalet ut att vara i gungning. EU-parlamentet har röstat med tydlig majoritet för att EU och medlemsländerna bör lämna fördraget. När även EU-kommissionen till sist insåg att de inte längre kunde försvara ett orimligt fördrag som strider mot Parisavtalet började de förbereda ett samordnat utträde för hela EU. Storbolag och branschorganisationer går som barn i huset hos EU-kommissionen och EU-kommissionen fungerar ofta som en ren utförarorganisation för de europeiska storföretagen, men inte ens EU-kommissionen kan försvara energistadgefördraget längre.
Sveriges blåbruna regering verkar inte se det som ett problem att vi kan bli stämda om vi driver på klimatomställningen, det var länge passiva i frågan om Energistadgefördraget samtidigt som andra EU-länder har sagt att de ska lämna det. Det är på sätt och vis naturligt eftersom den svenska regeringen helt saknar ambitioner på klimatområdet. Faktum är att svenska statliga Vattenfall har använt fördraget för att stoppa Tyskland från att införa mer ambitiös lagstiftning för kolkraft och har tvingat fram skadestånd för att Tyskland avvecklat kärnkraft.
Med det svenska EU-ordförandeskapet i EU:s ministerråd finns ett tryck på Sverige att ta ställning och hitta en lösning på frågan. Enligt en läcka till nyhetsbyrån END Europe har Sverige lagt fram ett kompromissförslag i rådet i vilket det föreslås att EU som sådant drar sig ur fördraget, men att enskilda medlemsländer kan välja att vara kvar. Det skulle skapa en svårhanterlig situation där företag från några medlemsländer kan kräva skadestånd av länder som inför progressiv miljölagstiftning som minskar företagens vinster. I avtalet finns en ”solnedgångsklausul” som slår fast att möjligheten att kräva skadestånd mot ett land finns kvar i 20 år efter att landet lämnar avtalet. Syftet med att samordna att hela EU lämnar avtalet var att sätta denna möjlighet ur spel. Med detta ”kompromissförslag” agerar Sverige för att företag ska kunna fortsätta agera för att straffa länder för lagstiftning som minskar klimatutsläppen. Med tanke på Sveriges historia i de här frågorna är det inte förvånande.
Hela tanken att storföretag ska kompenseras för demokratiska beslut som minskar klimatskadliga utsläpp är bisarr.
Socialdemokraterna har inte varit bättre än nuvarande regeringen, de har tvärtom varit en av försvararna av nuvarande ordning. Svenska socialdemokratiska ministrar har varit för liknande konstruktioner även när det gäller investeringsskydd för företag i olika handelsavtal. Sällan har alliansen mellan socialdemokrater och storföretag varit så tydlig som i frågor som dessa. Argumentet har varit att Sverige gynnas av ”frihandel”. Men möjligheten för företag att tilldömas enorma böter eller bromsa nationell lagstiftning med hjälp av hemliga domstolar handlar om demokrati och om att sätta klimatet och miljö främst, inte frihandel. Vänsterpartiet och Miljöpartiet har kritiserat konstruktionen med Energistadgefördraget och investeringsskydd i EU-parlamentet, men Miljöpartiet har legat lågt i frågan när de har suttit i regeringsställning.
Hela tanken att storföretag ska kompenseras för demokratiska beslut som minskar klimatskadliga utsläpp är bisarr. Varje storföretag måste rimligen ha en omvärldsbevakning som gör att man inser att miljö- och klimatlagar kommer att skärpas och att utsläppen måste minska. Stater som Tyskland, Sverige och Italien är rättsstater med lagstiftning som skyddar företag från konfiskering av egendom. Företagen kan vända sig till vanliga nationella domstolar om de anser att det finns grund för det. Det behövs inga skydd utöver det. Frågan är istället om kapitalägares vinstintressen ska överordnas demokratin och klimatet, svaret borde rimligen vara nej. Varför ska skattebetalarna skydda rika företag mot förluster medan deras vinster förblir privata?
Det finns en möjlighet att Energistadgefördraget kollapsar tack vare andra länders och EU-parlamentets agerande. Det vore på tiden, klimatet måste sättas främst. Men det sker i så fall trots Sveriges agerande.
Men i EU:s omprövning av fördraget finns också en stor dos hyckleri. Liknande klausuler om investeringsskydd för bolag skrivs in på EU:s initiativ i olika handelsavtal med länder som Kanada, Sydkorea och Vietnam. Samma system med hemliga skiljedomstolar bortom demokratisk kontroll byggs in i de avtalen. Med hjälp av liknande investeringsskydd försöker tobaksbolag förhindra varningstexter på cigarettpaket och gruvbolag kräva rätten att fortsätta miljöfarlig gruvbrytning. Men EU-kommissionen verkar tycka att det är en god ordning så länge det är någon annan som drabbas.
Investeringsskydd för bolag av den typ som finns i Energistadgefördraget och i många handelsavtal fungerar som en begränsning av demokratin och en våt filt över planer på ny progressiv lagstiftning. Ska utländska ägare av svenska skolor kunna kräva kompensation när vi förbjuder vinstuttag i välfärden? Ska utländska ägare kunna kräva kompensation när vi inför en obligatorisk bygdepeng så att en del av vinsterna från vindkraft används till att kompensera berörda kommuner och lokalsamhällen? Ska utländska företag kunna kräva kompensation för att vi skärper våra miljölagar för gruvbrytning? Det är sådant som står på spel.
Om EU:s medlemsländer lämnar Energistadgefördraget vore det en delseger för demokrati och klimatansvar. Därefter är det dags att gå vidare och avlägsna paragraferna om investeringsskydd ur de internationella handelsavtalen.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
