Låt inte testhysterin rasera bildningskulturen

I spåren av en privatiserad och avlövad arbetsförmedling brer rekryteringstester av tveksamt värde ut sig på arbetsmarknaden. Denna nedvärdering av tålmodigt pluggande och kunskaper måste få ett slut.

”Glöm personligt brev och skicka helst inte in ditt cv” är budskapet till jobbsökare hos rekryteringsföretaget Alva labs.

Meriter ska inte vara avgörande, eftersom den information som finns i ett cv inte har någon korrelation med hur någon presterar på jobbet«, anser HR-chef Linnea Bywall i SVD (31 maj).

Även flertalet statliga myndigheter testar vid anställningar visar en genomgång i tidningen Publikt. Var tionde myndighet använder dem vid samtliga rekryteringar. Ungefär hälften tar hjälp av konsulter.

Problemet är inte att företag använder tester i rekrytering utan att de har alltför stor tilltro till vad dessa kan säga om människors framtida förmåga

SJ testar blivande tågvärdar, kriminalvården sommarvikarier, Lantmäteriverket vill testa alla jobbsökande – något Arbetsförmedlingen redan gör.

Dock tvingas de numera att även ta hänsyn till människors formella meriter, sedan Statens Personalansvarsnämnd tagit AF och ett antal andra alltför testivriga myndigheter i upptuktelse: Meriter måste väga minst hälften vid en rekrytering.

Ett CV, betyg och brev berättar om individers yrkeserfarenhet och utbildning, vilket är det relevanta för ett jobb.

Testerna får kritik för att inte ge ett tillräckligt tillförlitligt och användbart resultat i meningen att resultatet blir detsamma när testet upprepas (reliabilitet) och att testet mäter det de påstås mäta (validitet.)

Problemet är inte att företag använder tester i rekrytering utan att de har alltför stor tilltro till vad dessa kan säga om människors framtida förmåga på det tilltänkta jobbet. Bo Melin, professor i arbetspsykologi vid Karolinska institutet är kritisk till personlighetstester vid rekrytering. De är inte någon »absolut vetenskap, den som säger det begår bedrägeri mot sig själv«.

I dag måste alltså även sökande ungdom till sommarjobb på ICA:s centrallager fylla i avancerade personlighetstest med 100 frågor.

“Samma typ av test som jag själv fått göra för höga chefs- och ledningspositioner. Hur kan man välja ut en sommarjobbare till ett lager med avancerade frågor om bland annat ledarskap?” frågar sig föräldern i ett inlägg till SVD som respons på artikelserien Testhysterin.

Syftet med myndigheters rekryteringstester sägs vara att inte diskriminera. Men effekten kan bli den omvända, en diagnos eller en funktionsvariation stänger dörren direkt, påpekar ST-facket och Sveriges Ingenjörer.

För ST-medlemmen Anders blev det tydligt när han sökte SJ:s tågvärdsjobb.

“Jag vet ju att jag klarar jobbet, och har tidigare genomfört utbildning och prov för det. Men nu läste de varken CV eller mitt personliga brev”, säger han i Publikt.

Anders har sökt jobb på bland annat MTR Express, Arbetsförmedlingen, Trafikverket och en arbetslöshetskassa, men även där har det stupat på testerna:

“Jag är 30 år och märker skillnaden mot för fem–tio år sedan, då fanns inte tester för vanliga jobb. Man har satt ribban högre nu, och en sådan som jag åker bort vid första sorteringen.”

Här visas en destruktiv samhällsutveckling där arbetsgivarna höjer kraven och skaffar sig ännu mer makt över löntagarna. HR-folket och konsulterna som fått befogenheter, utan ansvar bygger upp integritetsberg med personlig och känslig information, vars konsekvenser inte kan överblickas och som varken sökande eller arbetsgivare har full kontroll över.

Personalmänniskor ska inte skicka signaler till unga och äldre som vill ha jobb att det inte lönar sig att gå i skolan och lära sig saker. Det är mycket viktigare än att prestera på ett test.

Det är bara hålla med Bo Melin när han säger:

“Min största oro är att vi lämnar bildningskulturen och meritokratin. Det är ju den som motiverar oss att utbilda oss, jobba och skaffa oss meriter. Det måste vara det som är kärnan i vårt samhälle. Det är en fråga om demokrati”.

Den lågkvalitativa utvärderingen av människor måste få ett stopp. Arbetsgivare och arbetssökande ska behandlas likvärdigt i anställningsprocessen. Det behövs ett statligt verk som kvalitetssäkrar informationsutbytet mellan anställare och jobbsökare. Låt oss kalla det för Arbetsmarknadsverket.