Låt kommunerna slippa handla i Jersey

“Ett samhälle där alla vill göra rätt för sig.” Så lyder Skatteverkets slogan. Man kan säga att de inte lyckats särskilt bra.

Den slogan som dominerar bland storföretagen lyder i stället “bara de naiva betalar skatt”. Det konstaterar OECD i en ny rapport om hur storföretagen undviker skatt genom att verka i skatteparadis. OECD:s generalsekreterare talar nu om en kamp för demokratins överlevnad.

Men den svenska regeringen har hittills hellre jobbat med morötter än piska. Bolagsskatten ska sänkas till nivåer som lockar hem bolagen. Konsekvensen blir ett europeiskt ”race to the bottom”. Just i tider när Europas regeringar behöver skatteintäkter mer desperat än någonsin. Men parallellt med dessa konkreta reformer i fel riktning har finansmarknadsminister Peter Norman nu faktiskt tillsatt en utredning för att skärpa kraven på leverantörerna vid upphandlingar.

Den förändrade inställningen till skatteparadis märks bland de svenska kommunerna. Kalmar och Malmö kommun påpekar i en debattartikel i SvD det orimliga i att miljarder av skattepengar går till företag som själva gör allt för att undvika att betala skatt.

Det kan förefalla självklart att kommunerna inte ska vara med och gräva sin egen grav. Men lagen om offentlig upphandling tycks inte tillåta det. Och Moderaternas logik är ofta den motsatta. Göteborgsmoderaten Hampus Magnusson ogillar till exempel skärpta upphandlingskrav med motiveringen att om antalet leverantörer som uppfyller kraven minskar, så minskar också valfriheten. En kortsiktighet med långsiktigt katastrofala följder. Förmodligen ska man inte förvänta sig en annan inställning av en regering vars rådgivare i välfärdsfrågor, Henrik Borelius, själv är ägare i Attendo, ägt från Jersey.

OECD-rapporten om skatteflykt noterar absurditeter som att Barbados, Bermuda och Brittiska jungfruöarna har mer direktinvesteringar än Tyskland respektive Japan. Privatpersoners tillgångar i skatteparadis uppgår samtidigt till 140 000 miljarder kronor. Det är lika mycket som USA:s och Japans samlade BNP. Om vi räknade alla finansiella tillgångar som rika individer gömmer i skatteparadis skulle euroområdet inte längre ha en nettoskuld till andra länder, utan ett överskott. Vi talar alltså om enorma möjliga skatteintäkter som skulle drabba den allra rikaste procenten av befolkningen och gynna övriga 99 procent. Att räkna den finansiella elitens undangömda pengar ändrar sättet vi betraktar världen på.

Nu utreder OECD möjligheterna att hindra storföretagen att utnyttja skatteparadisen. Samtidigt har den brittiska regeringen presenterat förslag för att utesluta företag som använt aggressiva skatteupplägg från offentliga upphandlingar. Helsingfors kommun har beslutat att undvika samarbete med företag med kopplingar till skatteparadis och Norge inför tuffare krav på skatteredovisning.

I det perspektivet borde det vara en självklarhet att svenska kommuner inte gräver välfärdsstatens grav genom att handla från företag i skatteparadis. Vi bör nog inte utgå från att regeringens utredning kommer till samma slutsats.

Rättelse 26 februari:
Ärendet där Hampus Magnusson citeras ovan angående Vuxenutbildningsnämnden i Göteborg rörde upphandlingskrav kring användande av särskilda bolagsordningar kring vinstbegränsningar i enlighet med den frivilliga möjlighet som Aktiebolagslagens 32:a kapitel om Vinstbegränsning ger. Ärendet gällde inte begränsningar av företag med verksamhet i skatteparadis.

Anledningen till att allians-oppositionen i Göteborg är emot att kräva att upphandlade företag ska tillämpa Aktiebolagslagens 32:a kapitel om bolagsordning med särskild vinstbegränsning handlar inte i huvudsak om att valfriheten begränsas, det finns idag inget valfrihetssystem inom vuxenutbildningen i Göteborg. Det handlar istället om att Göteborgs Stad riskerar att förlora flera viktiga leverantörer av bland annat Svenska för Invandrare och gymnasial vuxenutbildning och vuxenutbildning på grundskolenivå såsom statliga Lernia.