Låt myndigheterna göra sitt jobb

Skredet vid E6:an visar att det krävs klimatanpassning. Men regeringen drar ned anslagen till de myndigheter som arbetar med detta.

På drönarbilderna ser det ut som om en treåring fått ett vredesutbrott och vräkt en leksaksväg åt sidan, tillsammans med buskar, stenar och lera. Där E6:an gick förbi Stenungsundsmotet har över hundra meter av den tvåfiliga motorvägen flyttats fyrtio–femtio meter. En hamburgerrestaurang har mosats ner i leran, asfalten runtomkring är tillknöcklad som om en jätte stampat omkring på den.

Marko Mijatovic som kom åkande i fredags natt i mörker och hällregn beskriver hur bilen plötsligt förlorade kontakten med marken, han satt skräckslagen och maktlös bakom ratten tills han kraschade med fören mot botten av en djup ravin som inte fanns där bara några minuter tidigare.

Vi måste lära oss mer om hur och när klimatförändringarnas konsekvenser kan slå till

På bilderna av skredet ser Markos bil just ut som en leksaksbil där den ligger bland stenkross och bråte. En buss höll precis på att köra ner i stenfloden, ett tiotal lastbilschaufförer vaknade av att deras tunga fordon bokstavligt talat fått lerfötter och börjat glida ner i hålet som öppnat sig där vägbanan försvunnit.

Dramatiskt, men samtidigt bara en försmak. Det här är ett av de områden i Sverige som löper störst risk att drabbas av skred. Hela Götaälvsdalen och stora delar av Västkusten är rödmarkerade riskområden på geologernas kartor.

Den här gången var det ingen som omkom – tack och lov, för att citera kungen – men nästa gång kan det vara ett mer tätbebyggt område som drabbas. Det är till och med troligt att det blir så. Ofta är det mänsklig aktivitet, som sprängningar, grävningar, omledningar av vatten, som utlöser skred. Och extremväder.

Just nu vet vi inte vad som utlöste skredet vid Stenungsund. Byggbolaget som höll på med anläggningsarbete i närheten bedyrar att de inte sprängt på en månad, men seismologer på Svenska nationella seismiska nätet (SNSN) har registrerat två sprängningar i området de senaste dagarna, och polisen har inlett en förundersökning om miljöbrott.

Det vi däremot vet är att klimatförändringarna ökar risken för den här sortens katastrofer. Leran längs med Västkusten har legat där sedan den senaste istiden för femtontusen år sedan. Den innehåller salt som fungerat som ett bindemedel. Men stigande grundvatten och extrema regnmängder lakar ur saltet: man talar om växande områden med kvicklera som kan sätta sig i rörelse. Med förödande konsekvenser.

Vi skulle behöva göra mer, mycket mer, för att bromsa klimatförändringarna. Men vi måste också lära oss mer om hur och när klimatförändringarnas konsekvenser kan slå till. Och vi måste förbereda oss.

Ändå har regeringen beslutat att skära ner anslaget till klimatanpassningsarbete. Det handlar just om medel för att kartlägga områden som är känsliga för extremväder, så att kommuner ska kunna skydda sig. Anslaget minskar med en tredjedel i budgeten för nästa år, ett besked som tog Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) på sängen.

– Det kom som en total överraskning och vi vet inte motivet bakom, sa Mette Lindahl Olsson, sa chefen för enheten för beslutsstödssystem på MSB till DN.

Tyvärr är neddragningen inte en total överraskning för oss som följer svensk politik.

Tidöregeringen har lånat SD:s klimatförnerkarmössa, och den nattmössan har de dragit långt ner över öronen.

Infrastrukturminister Andreas Carlson har besökt området. Han är bekymrad över att människor tagit sig för nära avspärrningarna. Låt myndigheterna göra sitt jobb, säger han.

Det är ett budskap han borde rikta till sin egen regering. Låt myndigheterna göra sitt jobb. Och gör ert jobb, regeringen. Innan nästa skred.