debatt Segregationen, integrationen och motivationen är viktigare än att göra omöjliga jämförelser mellan olika länders skolresultat, skriver Lars-Bertil Arvidsson i en slutreplik.
Det är bara att hålla med Lasse Månsson i hans replik på mitt debattinlägg. Skolan har stora utmaningar framför sig men det jag menar är att lösningarna inte ska utgå från felaktig analys av PISA/TIMMS resultat.
Oron borde istället fokuseras kring de problem som Lasse och jag nämner. Vad beror den ökade segregationen i skolan på? Hur kan vi integrera nyanlända barn och ungdomar bättre i skolan? Hur kan utbildningen individanpassas bättre? Kan ökad »katederutbildning« verkligen vara svaret på dessa frågor?
Möjligen kommer PISA resultaten att förbättras med en mer auktoritär skola men frågan är om de för framtiden nödvändiga kunskaperna blir bättre?
När jag gick i grundskolan på 60-talet fick de »bråkiga eleverna« gå i OBS klass och sitta på scenen i matsalen och äta. Då fanns det enkla jobb på fabriken så vad de lärde sig var inte så viktigt – alla fick jobb. Den situationen finns inte längre.
Så varför görs dessa undersökningar som tar resurser både i pengar och tid från skolans kärnverksamhet?
Jag kan tänka mig många förklaringar till olika skolsystems nivå på prestation i PISA/TIMMS med flera jämförande undersökningar som beror på helt andra saker än kunskap:
När på året görs undersökningen i förhållande till skolåret? Är provperioden över eller inte? Är betygen satta?
Tror eleverna att resultaten påverkar betygen eller inte? Får alla elever vara med i undersökningen? Allt detta har troligen stor betydelse. I senaste PISA undersökningen resonerar man ju om att just motivationen är det som förbättrat svenska resultat.
Att jämföra olika länders resultat är troligen helt omöjligt på grund av olika förutsättningar och även jämförelser över tid inom ett land verkar tveksamt -se motivationsdiskussionen.
Så varför görs dessa undersökningar som tar resurser både i pengar och tid från skolans kärnverksamhet?
Mitt svar är att de nya styrsystemen kräver uppföljning eftersom de bygger på New public management. Då har det ingen betydelse om mätmetoderna är adekvata eller inte eftersom styrsystemet är huvudsaken och genomförs av ideologiska skäl.
Lars-Bertil Arvidsson är allmänläkare, managementkonsult och tidigare hälso- och sjukvårdsdirektör Stockholms läns landsting
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
