ledare När ojämlikheten äter sig in i sinnet ökar stress, ångest och misstro mellan människor, Samhällen med stora inkomstklyftor ger också sämre livschanser för barn och unga. Varför vill vi inte bli botade från denna plåga när vi redan vet hur det ska gå till?

Det är väntelista till insläppet, en obeveklig dörrvakt och stormande applåder när han äntrar scenen; epidemiologen Richard Wilkinson har stjärnstatus, i alla fall i den här publiken i Z-salen i ABF-huset, dominerad av ärrade 68:or.

Han ska prata om Den inre ojämlikheten, uppföljaren till Jämlikhetsanden (2009) båda tillsammans med forskarkollegan och professorn Kate Pickett. 

Ute i foajén ligger två LO-rapporter från den pågående jämlikhetsutredningen. Projektledaren Marika Lindgren-Åsbrink passar på att påminna om att en stark välfärdsstat och facklig organisering buffrar mot ojämlikhet och konstaterar lite ironiskt att »det återstår ganska mycket jobb, kan man säga.«

Det är några dagar efter att S-MP-C-L presenterat sitt program och inte ens LO:s vanligtvis så optimistiske ordförande Karl-Petter Thorwaldsson har i Ekots Lördagsintervju kunnat dölja sin oro över den så kallade januariöverenskommelsen som han ser som »en politik framförallt för dem som har det gott ställt«.

Därinne redovisar Wilkinson sambanden mellan ojämlika samhällen och växande psykisk ohälsa. .Med begrepp som »sociala värderingshot» och «statusångest« beskriver han de känslor av underlägsenhet som stora inkomstskillnader åstadkommer. Ett folkhälsoproblem, som leder till sådan stress att tankeförmågan försämras.

Statusångest väcker skamkänslor som både bidrar till våra impulser att dra oss tillbaka, och att överdrivet försöka marknadsföra oss själva. Det blir svårare att umgås och skapa relationer över klassgränserna.

  • I ojämlika samhällen känner vi mindre förtroende för varandra, tilliten är lägre, samhällsgemenskapen svagare.
  • Depressioner och annan psykisk ohälsa ökar dramatiskt, och unga mår allt sämre. Ängslighet, smärta, aggressivitet och brott följer i dess spår.
  • I skolan presterar barnen sämre och möjligheten till social rörlighet är mindre. Barn från fattiga hem får sämre chanser i skolan än barn från rikare familjer.
  • Alla påverkas men värst drabbas familjer med lägst inkomst.

»Ojämlikheten leder till verkligt lidande, oavsett vilken rubrik vi väljer att sätta på denna plåga«, sammanfattar forskarna, som avfärdar idén att samhällspyramiden är ett resultat av att de dugligaste kämpar bättre och därför når toppen.

– Denna psykosociala smärta, orsakad av relativ fattigdom, kan inte botas enbart med läkare och mediciner, vi måste också förstå vad samhället gör med oss«, säger Wilkinson och spänner ögonen i publiken.

Sweden,vem hade kunnat tro att vi nu använder landet som ett exempel där ojämlikheten ökar, barnen mår sämre, och skolresultaten sjunker.

För det handlar inte bara om pengar, utan om fördelningen, om känslan av att befinna sig på pyramidens botten.

Det mesta har dessvärre gått åt fel håll i rika länder sedan Jämlikhetsanden kom för 10 år sedan.

Och Wilkinson säger: »Sweden, vem hade kunnat tro att vi nu använder landet som ett exempel där ojämlikheten ökar, barnen mår sämre, och skolresultaten sjunker!« (Om än från höga nivåer.) Författarna ser här tydliga samband med växande inkomstklyftor, samtidigt som det enhetliga skolväsendet ersatts med privata »friskolor«.

Det är lätt att bli uppgiven.

Men Wilkinson och Pickett är förtröstansfulla.  Diagnosen är klar. En annan värld är möjlig. Receptet är både enkelt och svårt: Inkomstskillnaderna måste minska.

Vägen går via progressiva skatter, kamp mot skattesmitning – och mer ekonomisk demokrati. Klimatkampen måste få plats i det jämlika samhället. Produktivitetsförbättringar ska användas till fri tid, inte mer konsumtion. En linje som inte facket och alla i vänstern håller med om.

Men oavsett vad man tycker om detaljerna så visar Den inre ojämlikheten att tillväxt varken får rika länder att må bättre eller ökar livslängden. Något annat måste till.

Med mera jämlikhet är ett samhälle där vi litar mer på varann, har mindre ångest och ett allmänt ökat välbefinnande inom räckhåll. Vad väntar vi på?

Låt fler få veta – tipsa Dagens Arena