Carolina Jemsbys dokumentär utmanar den svenska självbilden som en humanitär stormakt.
I bland kallas Sverige för en humanitär stormakt. Det är ett lustigt epitet, och svårt att leva upp till. Den enda gång vårt land på allvar har haft stormaktsambitioner, nämligen under 1600-talet, var det knappast några humanitära ideal vi förkroppsligade.
Under Olof Palmes tid prövade Sverige framgångsrikt rollen som världssamvete, och det gav mersmak. När det sedan framkom att Sveriges goda, men hemliga relationer med USA knappt hade rubbats, trots alla offentliga fördömanden av Vietnamkriget, solkades bilden.
I kväll visar SVT Carolina Jemsbys dokumentär ”Asylärende Snowden”. I filmen ställs frågorna på sin spets.
Är den politik som förs idag förenlig med den svenska självbilden? Och vad betyder det att svenska politiker inte ens vill ta i frågan om visselblåsaren Edward Snowdens eventuella asyl i Sverige?
Filmen följer ledaren för Right Livelihood Foundation, Ole von Uexküll, när han efter att ha gett det alternativa nobelpriset till Snowden 2014, kämpar för att få pristagaren till Sverige.
Här intervjuas både politiker som avsäger sig ansvar och inflytande i frågan, flera amerikanska visselblåsare och inte minst förre NSA-chefen Michael Hayden som säger att NSA har varit goda och generösa mot svenska FRA.
Det finns tecken på att många enskilda politiker, bland dem ministrar som Margot Wallström och Gustav Fridolin (som vägrar ställa upp på intervju), personligen gärna skulle se att Snowden fick asyl i Sverige.
Av flera anledningar verkar det dock politiskt omöjligt. Snowden har dragit ner byxorna också på den svenska regeringen, bland annat genom att avslöja det hemligstämplade avtal om att dela information från fiberoptiska kablar i Östersjön, som USA och Sverige ingick 2014.
Sedan 11 september 2001 lever vi med kraftigt minskad personlig integritet. Stater och myndigheter har större tillgång till privat information än någonsin tidigare. Nya avancerade metoder för datainsamling utvecklas hela tiden.
Nödvändiga strategier för att bekämpa terrorism och andra internationella brott, tycker somliga. Andra talar om frihetsberövande metoder som förvandlar demokratier till totalitära polisstater.
I det sammanhanget framstår ”Asylärendet Snowden” som en viktig symbolfråga.
Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys, säger till SVT att det är en illusion att USA kommer att ”straffa” Sverige om vi väljer att hjälpa Snowden.
Business as usual, alltså, precis som under kalla kriget.
Just därför borde den svenska regeringen kunna kosta på sig att sätta ned foten. Edward Snowden har blivit en internationell talesperson för yttrandefrihet och demokrati.
Det är en skam för världssamfundet att han ska tvingas agera ofrivilligt propagandaredskap åt Vladimir Putin.
Nästa år fyller den svenska tryckfrihetsförordningen, världens äldsta, 250 år. Låt oss fira det genom att låta Edward Snowden komma till Stockholm och hämta sitt Right Livelihood-diplom!
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
