Alliansen har förlorat debatten om arbetslösheten, skolan, sjukvården och omsorgen. Då spelar man ut det sista kort man har, skriver Lawen Redar (S).
Med drygt tre veckor kvar till valet kallade utrikesminister Carl Bildt och finansminister Anders Borg till presskonferens i tisdags för att ge en bild av det internationella läget. Att syftet med presskonferensen var allt annat än det internationella läget får vid det här laget anses vara klarlagt.
Frågan är dock om alliansen förstår vad tisdagens migrationsutspel riskerar att medföra?
Ingen kan förneka att världssamfundet står inför omfattande utmaningar med fortlöpande och uppkomna konflikter, våldsupptrappning, allvarliga brott mot mänskliga rättigheter och epidemier. Men varför rikta fokus på Migrationsverkets resursbehov, som presenterades för mer än ett år sedan, samt rapporten om ökad flyktingmottagning, som funnits i mer än en månad, mitt under pågående valrörelse?
Om det är för att vi lever i en ”oroligare tid” som Bildt kungjorde under presskonferensen kan man ju undra varför regeringen inte har kallat till presskonferens tidigare? Den dödligaste konflikten som världen har upplevt på mer än femtio år med fem miljoner döda, trupper från nio länder och som sker på ett slagfält lika stort som Västeuropa har Bildt knappt bemödat sig att skriva ett twitterinlägg om.
Antalet döda i de senaste årens krig rangordnas i den akademiska studien “Stealth conflicts” av Virgil Hawkins vilket överlägset utgör kriget i Demokratiska republiken Kongo och därefter Sudan, Angola, Rwanda, Afghanistan, Somalia och Irak. Men det har inte föranlett någon presskonferens under två hela mandatperioder. Inte heller samlade man journalisterna när kriget bröt ut i Syrien, under sommarens förödande våldsupptrappning i Gaza eller när det stod klart att Islamiska Staten höll på att tåga in i Irak.
Men plötsligt är det aktuellt att redogöra för oron i världen. Och det är bra, om det inte hade varit uppenbart valstrategiskt.
Att nödställda människors behov av hjälp och skydd presenteras med rubriksättningen ”Miljardresurser krävs för att klara flyktingströmmen” (DN 20/8) kan man tycka vad man vill om. Vissa hävdar att det är sunt av folkvalda att redogöra för våra gemensamma kostnader, medan andra anser att det är motbjudande att tala om människans liv och nödställda situation beräknat i kostnader. Själv tillhör jag det senare slaget men känner ändå ett behov av att ställa frågan om varför Borg redogör för kostnaderna på det sätt han gör.
Enligt Borgs beräkningar kommer flyktingströmmarna bidra till ökade kostnader på en halv miljard kronor 2014, 1,7 miljarder 2015, drygt 6 miljarder 2016 och omkring 12 miljarder kronor 2017 och 2018. I dag kritiserades den offentliga siffran på 45 miljarder som i stället ska landa på 33 miljarder, enligt styrelseledamoten Jacob Lundberg i MUF. Oavsett så ska dessa ökade utgifter sättas i relation till statens samtliga utgifter för att över huvud taget betyda något. Genom att använda ekonomistyrningsverkets (ESV) prognoser för statens utgifter så framträder en annan bild.
År 2014 väntas statens utgifter landa på 858 miljarder kronor. Alltså beräknas statens samlade utgifter öka med 0,06 procent för 2014, 0,2 procent 2015 och 0,7 procent 2016. Nyhetsvärdet går såklart ner om man i stället skulle presentera flyktingströmmen till en kostnadsökning på mellan 0,06-0,7 procent av statens samlade utgifter över 2014– 2016. Låt oss därför understryka att alliansen har sökt ett nyhetsvärde.
Vad Reinfeldt, Borg och Bildt gör tre veckor innan valet är egentligen uppenbart. När man successivt har förlorat debatten om arbetslösheten, skolan, sjukvården, omsorgen och bostadsbyggandet måste man såklart ha ett sista kort att spela. I detta fall handlar det om att uppvisa statsmannaskap genom ledarskap och ekonomisk politik i tider av “rädsla och oro” i världen.
Men att dra upp migration som ett av valets huvudfrågor i en tid då den organiserade rasismens valpropaganda syns på bussar och i tunnelbanetrafiken måste väl ändå anses vara den värsta politiska taktiken som nu kunde genomföras. Det begränsade reformutrymmet ska inte ohederligt ställas mot migrationskostnader. I stället ska det mätas mot en åtta år lång medveten ekonomisk skattesänkarpolitik, vilket har minskat reformmöjligheterna med 140 miljarder kronor.
Detta reformutrymme hade kunnat brukas till att stävja situationen som Migrationsverket har flaggat för och samtidigt hantera skolan, omsorgen, bostadsbyggandet och arbetslösheten. Det ena har historiskt aldrig uteslutit det andra, vilket är den paroll vi demokratiska partier har att redogöra för i en valrörelse där antidemokratiska krafter försöker vinna mark.
Att alliansen hanterar sina alarmerande opinionssiffror inför valet på detta sätt är inget annat än att fly debatten och ansvarsutkrävandet. När vi socialdemokrater går till val på vad vi vill med Sverige, ojämlikheten, arbetslösheten och välfärden kunde det ha räckt med en allians som hållit sig till samma dagordning. I stället riskerar vi nu att landa i en valdebatt med problemformuleringar som det antidemokratiska partiet har längtat efter.
Just nu lär de tacka Reinfeldt, Borg och Bildt.
Lawen Redar, riksdagskandidat Socialdemokraterna i Stockholm
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
