Vårpropositionen levererades i går av en leende finansminister. Anders Borg utstrålar självförtroende. Statsfinanserna är stabila. Statsskulden är tillbaka på Gunnar Strängs låga nivå, det vill säga hanterbar och i realiteten inget problem. Den kamrersfilosofi som dominerat finansdepartementet sedan Göran Perssons dagar har tjänat sitt syfte. Politiken blir starkare om statens budget är stabil. Denna insikt är helt fundamental. Men nu är vi ett nytt historiskt läge. Sverige står vid ett vägval.
För bilden av svensk ekonomi är kluven. Arbetslösheten biter sig fast på mycket höga nivåer. Många har fått det sämre. De som har jobb har fått lägre skatt och mer pengar att röra sig med. Anders Borg lovar nu ännu mer av samma sak. Det blir någon form av ”jobbskatteavdrag” även nästa år.
Sverige behöver emellertid investera för framtiden, i modern infrastruktur och i en genomgripande klimatomställning. Tomas B Johansson lyfte på ett Arenaseminarium i tisdags särskilt fram behovet av en energieffektivisering av våra bostäder. Miljonprogramsområdena måste genomgå en genomgripande renovering. Frågan är om det kommer att ske på ett tillräckligt effektivt sätt. Politiken måste etablera ekonomiska incitament som främjar detta och marknaden härvidlag kompletteras med tydliga politiska ramverk.
Detta är centralt av flera skäl. Klimatet är vår generations stora utmaning. Detta är också nyckeln till ekonomisk utveckling och nya jobb i Sverige. Utan politik på detta område riskerar Sverige förlora möjligheten att utveckla nya företag. Sverige blir ett fattigare land. Arbetslösheten kommer att bita sig fast.
Det rödgröna alternativet var förstås bättre i alla dessa avseenden. Men lyckades inte kommunicera och vinna debatten om framtidens ekonomiska vägval. De uppfattades som defensiva och fick i stället stå till svars för olika återställare och skattehöjningar.
Sedan valet hösten 2010 har Socialdemokraterna bytt partiledning. I samband med den socialdemokratiska partikongressen var flera kommentatorer euforiska. Den som läste Håkan Juholts och den nye ekonomiske talespersonen Tommy Waidelichs artikel i DN några dagar senare kan konstatera att det verkar vara samma tongångar som tidigare. De sa i princip samma sak som sina föregångare, Sahlin och Östros. Så här långt verkar det mer ha varit ett maktskifte än ett politikskifte i Socialdemokraterna. I går begick Tommy Waidelich sin debut i den ekonomisk-politiska debatten i Sveriges Riksdag. Och någon vidare vägledning fick vi egentligen inte.
Socialdemokraterna i synnerhet och de rödgröna i allmänhet behöver göra en egen analys och forma en strategi för en reformpolitik efter budgetsaneringens epok. Moderaterna vann valet 2006 eftersom Anders Borg ritade om den politiska kartan och krånglade sig ur den socialdemokratiska hegemonin på detta område. Oförmågan att göra en självständig analys av finanskrisen bekräftade detta strategiska rödgröna underläge.
Valförlusten hösten 2010 efterlämnade en hemläxa: Gör en egen analys! Etablera en bred ekonomisk kompetens! Formulera en strategi för att modernisera Sverige och minska arbetslösheten! Läxan är ännu inte utförd! Låt stå!
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
