Det är orimligt att skapa särskilda anställningsformer för människor baserat på deras ursprung.
Avtalsrörelsen är precis avslutad, men redan i höst ska LO och arbetsgivarna i Svenskt näringsliv sätta sig vid förhandlingsbordet igen. Den här gången ska de försöka hitta lösningar för lågutbildade nyanlända.
Förra året sökte 163 000 människor skydd i Sverige. Men gruppen lågutbildade nyanlända är förhållandevis liten.
70 000 av dem som sökte skydd i Sverige förra var året barn, hälften var under 20 år. De ska rakt in i skolan. Den största integrationsutmaningen är att rusta upp den svenska skolan, som utarmats av vinstjakt och segregation.
Av de vuxna som sökte skydd består ungefär en tredjedel av högutbildade, en tredjedel har grund- eller gymnasieutbildning, och enbart en tredjedel är lågutbildade.
Svenska politiker har i åratal tävlat om att hitta på nya käcka namn på initiativ för arbetslösa. För ett par år sedan handlade det om jobb för ungdomar. När ungdomsarbetslösheten skulle knäckas utökades vokabulären och Arbetsförmedlingens utbud med instegsjobb, YA-jobb och utbildningsanställning. Sen började ungdomsarbetslösheten smälta bort som smör i solsken, bland annat beroende på den flykting-keynesianism som skapats av investeringarna i flyktingmottagandet.
I dag är arbetslösheten bland unga lägre än på åtta år. Nu är det istället nyanlända som står i fokus, och vi får lära oss glosor som förstajobbet-anställning, RUT-på-jobbet-jobb och ingångsjobb.
Alla dessa initiativ har det gemensamt att de syftar till att göra det billigare för arbetsgivare att anställa den grupp som för närvarande upplevs som mest svåranställd. »Sänkta trösklar«, har vi fått lära oss, ska översättas till »sänkta löner«.
Det är orimligt att skapa särskilda anställningsformer för människor baserat på deras ursprung. Det är utmärkt att LO har satt ner foten. De är, som avtalsekreterare Torbjörn Johansson säger, beredda att vända på varenda sten. Men LO tänker aldrig acceptera etniska jobb, eller etniska löner.
Frågan är om det över huvud taget är fler nyords-anställningar som behövs.
Ta byggbranschen. Där har byggherrar redan idag tillgång till lärlingar som tjänar 11 000 kronor. I månaden. Det är hälften av en normal ingångslön. Lärlingarnas lön stiger sedan i takt med att de utbildar sig. Det är helt rätt.
Men när Svenskt näringslivs Carola Lemne intervjuas i DN drömmer hon om nyanlända ska arbeta heltid för 75 procent av lönen »i minst tre, helst fem år. Plugga får man göra sedan.«
Den inställningen är fatal. Det största problemet på svensk arbetsmarknad är nämligen inte att det finns för få enkla jobb – utan att folk har för enkla jobb.En enkät utförd av Världsbanken visade nyligen att svenska arbetsgivares största problem inte är att arbetskraften är för dyr, utan att den är för lågt utbildad. Alldeles för många är överkvalificerade, och matchningen funkar uselt.
Problemet för Carola Lemne är lösningen på det problemet inte heter lägre löner.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
