Till Jimmie Åkesson
Vi delar land du och jag, ditt och mitt Sverige. Jag kom till ditt Sverige 1992. Du minns säkert det året, det var året Lasermannen fångades, nydemokraterna satt i riksdagen och flyktingförläggningar brändes ner. Det var året invandrarna fick skulden för allt som var fel med Sverige.
Jag minns inte ditt Sverige särskilt väl. Men anstränger jag mig kan jag se det. Suddigt, genom dimman minns jag. Jag minns de som kastade sten, de som ropade svartskalle, de som skrek: åk tillbaka. De som tyckte att Sveriges fel var flyktingarnas och invandrarnas fel. Jag har lagt dem i en liten svart låda djupt inuti mig. Ett tioårigt barn orkar inte bära så mycket hat. Inte från de som jagade bort en från hemlandet, absolut inte från de som vill jaga en tillbaka.
Men åren gick. Och jag började se ett annat Sverige. Ett Sverige som tog emot mig och gav mig stöd när jag behövde det som mest. Ett Sverige som erbjöd mig utbildning som möjliggjorde att jag fick arbete. Ett Sverige som i dag ger mig trygga arbetsvillkor. Ett välfärdsland som blev mitt Sverige. Oh, Jimmie Åkesson, vad jag älskar detta Sverige! Detta kära Sverige vill du nu ta ifrån mig nu och åter göra det till ditt.
En sak har du rätt i. Integrationspolitiken i Sverige fungerar inte i dag. Det har den inte gjort på ett tag. Och vi har varit tysta. När ni har pratat om slöjförbud borde vi ha gett konkreta lösningar på bostadssegregationen. När ni har pekat ut våldtäktsmän borde vi ha pratat om kommunernas ansvar för flyktingmottagandet. När ni har visat på förortsbränder borde vi ha diskuterat nackdelarna med EBO. Vi har låtit er diktera villkoren för debatten i stället för att skapa debatten själva. Och debatten behövs. I ett land med 1 337 965 utrikesfödda (visst är det läskigt Jimmie, vi är ju jättemånga!) och med en fortsatt invandring så finns det en del att klaga på.
Vi har en ytterst seriös situation där några få kommuner i landet har axlat ett orimligt ansvar. Vi har också en situation där de flesta med utländsk bakgrund bor i städerna. Samtidigt har vi en situation där landsbygden har en negativ befolkningsutveckling. Du ser kanske vart jag är på väg med detta? Inte? Tänk om vi kunde placera de som kommer hit i någon annan kommun än till exempel Södertälje? En kommun som har större resurser för att ta emot nyanlända, som kan erbjuda utbildning, där det finns dagisplatser som räcker till för alla. Där man till och med skulle kunna börja arbeta och betala skatt efter att ha fått en mänsklig introduktion till hur Sverige fungerar. Jag tror nämligen att de flesta av oss vill arbeta, muslim eller inte. Vad tror du? Låter inte detta mer kostnadseffektivt än att försöka driva ut människor genom att erbjuda höjda återvändarbidrag? Statlig ersättning, ersättning subventionerad av skattepengar, skattepengar betalda av pensionärer. Rätta mig om jag har fel, men jag tvekar att din rullstolstant blir glad av att betala just den skatten.
För att sammanfatta, vi har misslyckats. Vi har inte lyssnat på de röster som har ropat ut sitt missnöje och vi har underskattat er. Det är över nu. Från och med i dag kommer jag att slåss för mitt Sverige. Du har sagt det förr och du kommer att säga det igen. I dina ögon är jag det största hotet. Och vet du, du har rätt. Jag är ung, jag är muslim och jag är arg, så jag är absolut ett hot mot dig och din politik. Men jag kommer inte att bränna SD:s flagga, jag kommer att vifta med Sveriges, för jag älskar detta mångfaldens land. Och Jimmie Åkesson, jag är inte ensam.
Lejla Hastor, socialdemokrat engagerad i internationella frågor
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
