"Ingen kommer undan politiken", sjöng Marie Bergman. Det var Ola Magnell som översatte den engelska förlagan "No-one escapes politics". I dag är politiken inte längre ett allemansgöra. Politiker har bildat ett skrå. Det är samma kålsupare oavsett om de står till höger eller vänster. Detta är en vanlig medial schablon. En annan vinkel är att "det är inte någon större skillnad mellan de politiska blocken". Eller i varje fall att de är ganska små. Så varför rösta över huvud taget? Ideologierna påstås vara döda. De röda fanorna har slutat fladdra. Och inte ens Moderaterna vill kännas vid nyliberalismens längre.
Allt detta är nog sant om man närsynt kokar ner skillnaderna till vad de respektive partierna föreslår i en valrörelse. Förändringsutrymmet under ett år i politikernas värld är också begränsat. Alla partier verkar ju ha samma mål, som att minska arbetslösheten och förbättra välfärden. Så vad är skillnaden? Här är det nog fråga om en kombination av cynism och okunskap. Journalisten betraktar sig ofta som en oberoende och objektiv granskare av andra makthavare. Därför odlas lätt en slentrianmässig föreställning om politiken. De försämrade förutsättningarna för den undersökande journalistiken minskar också utrymmet för fördjupning.
De nya Moderaterna har verkligen utnyttjat denna nya mediala omvärld. Retoriken syftar till att förmedla bilden att modsen inte är som förr i tiden. Kanske det. Men förändringarna under de senaste fyra åren har varit omfattande. Bo Lundgren förlorade valet 2002 med dunder och brak. Under fyra år ville han sänka skatterna med 130 miljarder kronor. Nu har Anders Borg sänkt skatten med 100 miljarder. Som Peter Wolodarski framhöll i Dagens Nyheter – den största skattesänkning som en regering i ett demokratiskt land genomfört under så kort tid.
Det är bara att konstatera att journalistiken inte lyckats belysa detta på ett allsidigt sätt. I stället fokuseras allt mer på själva retoriken. Här har Moderaterna varit synnerligen framgångsrika. Arbetslinjen och den svenska modellen övertogs från Socialdemokraterna 2006. Men man gav dessa ord en annan innebörd. I år förklarar Moderaterna att "I ett rättvist Sverige lämnas ingen utanför". En variant på Socialdemokraternas "All ska med".
De allmänna målen är likartade. Men medlen skiljer sig åt. Dessa utgår från olika politiska filosofier som pekar mot olika samhällsmodeller. Detta – just detta – behöver tydliggöras av de politiska partierna och av den politiska journalistiken.
Framför allt handlar det om att vidga de rödgrönas ideologiska agenda. I slutet av 80- och början av 90-talen vann högern val på att skrämma med socialdemokratiska skattehöjningar. Högerns så kallade "skräckens strategi" lägger fortfarande en våt hand på vänsterns självförtroende. Det är dags att bryta detta mönster. Leve den politiska skillnaden!
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
