Jag vill helst inte förstöra stämningen såhär mitt i högkonjunkturen, men du och jag borde oroa oss lite mer för hur Riksbanken hanterar den.
Det som en gång sågs som en (penningpolitisk) extremåtgärd med syfte att kicka igång ekonomin efter finanskrisen 2008 – så kallade kvantitativa lättnader – har nu blivit vardagsmat. Det innebär att Riksbanken, trots högkonjunkturen, och tvärtemot vad som kan anses vara klokt, fortsätter att köpa statsobligationer (och därmed låna ut pengar billigt).
Varför agerar Riksbanken såhär ? Deras främsta intresse är att hålla inflationen på en viss nivå . De är livrädda för att vi vanliga dödliga ska tappa hoppet om att Sveriges ekonomi växer. För egen del känns det som att jag och Riksbanken lever på olika planeter.
När en brödlimpa på Fabrique – en bagerikedja i Stockholm – kostar över hundra kronor och det knappt går att hitta en lunch för under hunkan så kan man ju fråga sig om inte det är tecken nog på inflation.
När en brödlimpa på en bagerikedja i Stockholm kostar över hundra kronor och det knappt går att hitta en lunch för under hunkan så kan man ju fråga sig om inte det är tecken nog på inflation.
Ett annat övertydligt exempel på inflationen är de ökade priserna på boende – oavsett boendeform. Den som är intresserad av att köpa ett hem och har hållit koll på bostadssajterna kan intyga att priserna över tid har stigit kraftigt. Den som har velat hyra i andrahand kan vittna om att det är väsentligt mycket dyrare idag än vad det var för några år sedan.
Vad är då problemet med detta? Enligt keynesiansk modell är det ju meningen att staten ska gasa på i lågkonjunktur och hålla igen i högkonjunktur så att ekonomin kan få en balanserad tillväxttakt och inflation. Om Riksbanken blåser på för fulla muggar med både nollränta och kvantitativa lättnader (till ett värde av 290 miljarder kr! högkonjunktur, när är det då tänkt att staten ska betala tillbaka på lånet? Och vilka instrument finns kvar att använda när konjunkturen viker nästa gång?
Riksbankens penningpolitik bidrar dessutom till ökad ojämlikhet. När räntan är extremlåg som idag leder det till att avkastningen på andra tillgångar – t ex aktier och fastigheter – blir orimligt fördelaktig.
I förlängningen innebär det att de som redan äger tillgångar tjänar ytterligare en hacka på det, medan de som inte äger något bara får högre hyror.
Som om inte det var nog bidrar de kvantitativa lättnaderna – genom att köpen av statsobligationer genomförs på den öppna marknaden – också till att fylla på bankerna med dina och mina pengar.
Om jag inte minns fel så var det ju just bankernas möjlighet att ta risker med andras pengar som ledde till den senaste krisen…
Ekonomisk politik i allmänhet – och penningpolitik i synnerhet – kan lätt uppfattas som otillgängligt. Det hjälper ju inte heller att nationalekonomerna väljer flera lika intetsägande fikonspråkstermer för att beskriva Riksbankens köp av statsobligationer: kvantitativa lättnader (quantitative easing på engelska), stödköp, tillgångsköp, en utökning av balansräkningen…
Oavsett detta behöver du och jag hålla oss ajour ifråga om Riksbankens risktagande. Till syvende och sist är det vi som får betala priset om – eller när – det otrevliga träffar fläkten.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
