Lever riksdagen på en annan planet?

I dag onsdag beslutar riksdagen om EU:s finanspakt, med stränga gemensamma regler om hur euroländerna ska sköta sina statsfinanser. Trots att pakten inte ska gälla oss och inte på något sätt kommer att binda vårt land vill de borgerliga partierna och Socialdemokraterna att Sverige ska ansluta sig till pakten.

Denna gåtfullhet förklarar majoriteten i finansutskottet med att Sverige behöver ”ett väl fungerande euroområde” och att beslutet är ”en viktig signal om att Sverige ger skuldländerna stöd att ta de steg de anser nödvändiga för att bemästra den pågående skuldkrisen”.

Men kommer vi att få ”ett väl fungerande euroområde” om dagens hårda ekonomiska nedskärningspolitik permanentas? Man får känslan av att finansutskottet befinner sig på en annan planet när de tror att krisen ska kunna bemästras med hjälp av finanspakten.

Bland euroländerna finns en växande trötthet över EU:s besparingsdiktat, inte bara i Italien. I Lissabon demonstrerade en och en halv miljon människor i lördags med slagord som ”Vi vill ha våra liv tillbaka”. Många demonstranter sjöng revolutionssången från 1974, Grandôla Vila Morena. Den portugisiska regeringen har vädjat till EU att förlänga tidsplanen för att spara 78 miljarder euro. Liknande uppskov vill Frankrike ha.

I Nederländerna hotas den bräckliga regeringskoalitionen av våldsamma fackliga protester sedan nya nedskärningar aviserats. Nedskärningar som av de fackliga ledarna beskrivs för ”det dummaste man kan göra just nu”.

Visst måste ett antal länder spara. Men hur mycket? Och var finns insatserna för att stimulera tillväxt och jobb?

Det är inte bara på gatorna som invändningar mot den ensidiga sparpolitiken hörs. Nyligen kom IMF med en rapport som varnade för ”fiscal multipliers”, att nedskärningar slår hårdare än vi hittills trott.

Valutgången i Italien visar att krisen inte bara är ekonomi, utan också politik. Därför blev teknokratregeringarna i Grekland och Italien aldrig några verkliga lösningar.

Om väljarna vill ha bort den politiska klassen, som fallet är i Italien, då är steget inte långt till att också vilja ha bort demokratins institutioner, varnar historikern Mark Mazower, som skrivit om folkstyrets förfall under 30-talet.

Tyska tidningen Handelsblatt noterade häromdagen att med tanke på att många européer är så upprörda över nedskärningarna är finanspakten ”värd mindre än pappret den tryckts på”.

Det är denna felaktiga och skadliga besparingspolitik som Sveriges riksdag i dag legitimerar med sitt beslut om att vi ska ansluta oss. Det är sorgligt.