ledare Liberalerna har en plats att fylla i politiken som en stark röst för yttrandefrihet och demokrati när SD, populism och en växande mediekritik utmanar. Problemet är att partiet inte har vett att greppa den möjligheten.
Efter Almedalsveckan i somras sade Nyamko Sabuni att hon som ny partiledare skulle ut och lyssna på medlemmarna. Sedan skulle en ny politik formuleras. Då skulle hon, och hennes parti liberalerna, bli tydliga om partiets vägval.
Den svenska väljarkåren väntar fortfarande.
När Sabuni framträdde i TV4 inför det landsmöte som inleds i dag, var hon fortfarande vag om partiets väg framåt. Som alla andra partier i dessa dagar nämnde hon kriminalpolitiken. Liberalerna vill se hårdare tag. Handen upp den som tror att just Liberalerna kommer gynnas av den dagordningen.
I sitt första stora tal, under Almedalsveckan, föreslog Nyamko Sabuni att det ska inrättas en elektrifieringskommission. Fyra månader senare framstår det fortfarande som det mest konkreta Liberalerna åstadkommit sedan partiledarstriden i våras.
Liberalerna vill se hårdare tag. Handen upp den som tror att just Liberalerna kommer gynnas av den dagordningen.
De liberala skribenterna Per Svensson och Matilda Molander sammanfattade läget i en podd för Dagens Arena nyligen: Liberalerna är i dag »tysta, frånvarande och lite profillösa«. Molander konstaterade att hon varit tvungen att googla vad Liberalerna lagt för förslag på senare tid. Så okänd är deras politik alltså.
Samtidigt finns det en enorm potential för ett liberalt fält i politiken när så många andra partier springer efter Sverigedemokraterna.
Molander och Svensson var inne på två viktiga spår i sitt samtal i Dagens Arena, och båda handlar egentligen om samma sak: Bristen på röd tråd i Liberalernas politik.
Dels när det gäller Januariavtalet. Liberalerna och Centern var nödvändiga för att blockera Sverigedemokraterna från att få ett avgörande inflytande över regeringspolitiken. De utnyttjade förhandlingspositionen väl och fick genomslag för stora delar av sin praktiska politik. Avskaffad värnskatt, nej till begränsningar av vinster i välfärden och så vidare.
Ändå är det inget parti som verkar gilla avtalet. Det saknas en positiv berättelse om varför det är bra. Den enda berättelse som finns nu handlar om att det var nödvändigt i arbetet mot Sd:s växande inflytande.
Den andra bristen på röd tråd gäller Liberalernas egen politik, och även det kan gälla som analys för flera partiers problem i dag. Människor stöttar inte en Åkesson eller en Lööf för att de gillar enstaka förslag som deras partier lägger fram. Istället handlar det om världsbild och perspektiv på utvecklingen. Och just där finns det Liberala fält Sabuni borde kunna dra nytta av. Ett fält där viktiga värderingsfrågor just nu står på dagordningen.
Public Service attackeras från höger. Övervakningssamhället blir allt mer påträngande och uppenbart. Yttrandefriheten är under attack. Demokratin utmanas internationellt.
Var är Liberalernas röst i dessa frågor?
Ett liberalt parti kommer aldrig vinna några val på att låta som Sverigedemokraterna light i kriminalpolitiken, Centern light i skattepolitiken och – möjligen då – socialdemokraterna light i välfärdspolitiken.
Det blir för splittrat. Det blir för tunt. Och nej, då hjälper det inte ens med en elektrifieringskommission.
Det är den utmaning Sabuni står inför.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
