Krönika I fallet med skolattacken i Malmö tycks gärningsmannens avsaknad av relationer ha varit ett större problem än att han inte kom in i skolbyggnaden.
Skolattacken i Malmö lämnar ingen oberörd. Allra minst oss lärare.
Samtidigt kommer nu politiska reaktioner på det som skett. Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni vill se en mer sluten skolmiljö och efterlyser mer övervakning i skolan.
Jag tror att den sortens förslag tvärtom kan få oss att känna oss mer otrygga.
En rundringning som Sveriges Radio har gjort visar att det framför allt är Liberalerna och Sverigedemokraterna som vill se ökade kontroller i kölvattnet av den tragiska händelsen i Malmö. Sabuni efterlyser dels mer kameraövervakning i skolan, dels ett ”förbättrat skalskydd”:
“Svensk skola kan inte längre vara så öppen för vem som helst att ta sig in.”
Som om en stängd skola hade omöjliggjort skolattacker av det slag som vi nyss såg i Malmö. Då var gärningsmannen dessutom elev på skolan.
Ändrade rutiner och fortbildning vore troligen mer effektiva åtgärder
Naturligtvis stöttar jag Lärarförbundets krav på att alla skolor ska ha beredskap vid skolattacker. Det kan till exempel handla om att upprätta rutiner för hur man ska agera i våldsamma händelser och att detta ska ingå i det systematiska arbetsmiljöarbetet. Men det är inte detsamma som att försöka förvandla skolan till en plats med säkerhetskontroller som den på Arlanda och lärarna till säkerhetspersonal.
I en enkät som tidningen Dagens Samhälle publicerade 2018 framkom att skolor som höjt sin säkerhet i sju av tio kommuner främst hade gjort det genom att införa kodlås, passerkort, kameraövervakning och anställa väktare på skolan.
Ändrade rutiner och fortbildning var däremot en mycket sällsynt åtgärd, trots att det troligen vore mer effektiva åtgärder.
Till detta kommer att Sveriges lärare redan är hårt ansatta med andra uppgifter än att undervisa.
Det talas om att se varje elev och att fånga upp signalerna. Men hur ska vi lärare ha tid och möjlighet att hinna se varje elev med vår nuvarande arbetsbelastning? Det är praktiskt taget omöjligt. Lägg därtill att den svenska skolan inte längre klarar av sitt kompensatoriska uppdrag. På grund av sådant som det fria skolvalet finns i dag stora systematiska skillnader i kvalitet mellan skolor.
I stället för att tala om lärares arbetsbelastning och hur nittiotalets stora valfrihetsreformer har påverkat segregationen i skolan, vill borgerliga partier som Liberalerna fortsätta på inslagen väg med mer övervakning och skärpta kontroller. Det förskjuter tyngdpunkten från farorna för den sociala säkerheten till farorna för den personliga säkerheten. I grunden handlar det om att kapitalisera på en sorts existentiell ångest som många lärare känner.
Vad liberalerna gör är alltså att delegera våra känslor av rädsla “nedåt”, i riktning mot den individuella, privata sfären. Sannolikt säljs det fler larm än någonsin. Men blir vi tryggare för det? Och vad gör mer kontroll med våra relationer, i skolan såväl som i samhället i stort?
I fallet med skolattacken i Malmö tycks gärningsmannens avsaknad av relationer ha varit ett större problem än att han inte kom in i skolbyggnaden.
Johan Frick är praktikant på Dagens Arena. Han går Aftonbladets ledarskribentutbildning och arbetar till vardags som lärare på Grillska gymnasiet i Stockholm.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
