Som arbetslös med funktionsnedsättning kan man få vänta i år på rätt hjälp. Det är oacceptabelt, skriver Agnetha Mbuyamba ordförande Lika Unika.
I dag är det partiledardebatt i Sveriges riksdag. Med stor sannolikhet kommer jobbfrågan åter att dominera när partiledarna utbyter åsikter om den aktuella politiken. Det är både angeläget, nödvändigt och ett område där svenska folket förväntar sig att politiken agerar. Så kommer det att vara ända fram till valdagen 2014.
”Hinder för deltagande i arbetslivet skall undanröjas”. Det deklarerade den då nyvalde statsministern Fredrik Reinfeldt i sin regeringsförklaring 2006. Ambitionen var en av få när det gäller villkoren för personer med funktionsnedsättning. Det var efter en valdebatt där jobben och ”arbetslinjen” stod i fokus och kanske till och med avgjorde valet. Nu skulle löftena genomföras i praktiken.
Sex år senare är arbetslösheten fortfarande hög. Som alltid slår svåra tider hårdast mot dem med sämst förutsättningar. När Arbetsförmedlingen rapporterar om läget återkommer ständigt de dystra siffrorna: Den som har en funktionsnedsättning drabbas i högre grad än genomsnittet av arbetslöshet och utanförskap. I de grupperna är arbetslösheten dubbelt så hög som annars. Var fjärde person inskriven vid Arbetsförmedlingen har en funktionsnedsättning.
Regeringen har tagit några vällovliga initiativ, bland annat i form av ”Funka”-utredningen, som har sett över samhällets insatser för dem med funktionsnedsättning och nedsatt arbetsförmåga. Utredningen har också belyst angelägna förändringar när det gäller arbetstekniska hjälpmedel och ett slutbetänkande presenterades på tisdagen. Här finns en hel del områden att arbeta vidare med. Det handlar bland annat om Arbetsförmedlingens insatser. I dag är handläggningstiderna orimliga och det kan dröja upp till ett par år innan man som arbetslös med en funktionsnedsättning kan få den hjälp man behöver. Enbart att få rätt kodning på förmedlingen, det som stödbehovet avgörs av, har en genomsnittlig handläggningstid på 270 dagar. Det är oacceptabelt.
I Lika Unika utgår vi från FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Där ingår också jobben och rätten till ett arbete. Med sin underskrift av konventionen har Sverige erkänt rätten till arbete för personer med funktionsnedsättning på lika villkor som för andra. Det förpliktigar också när det kommer till den konkreta politiken.
Vi har i ett banbrytande program pekat på viktiga inslag i en arbetslinje som involverar personer med funktionsnedsättning. Staten måste tillsammans med kommuner och landsting bli förebilder genom att anställa medarbetare med det som utgångspunkt. Vi kan använda krav i den offentliga upphandlingen för att öppna upp dörrar på arbetsmarknaden som i dag är igenbommade för många som har en funktionsnedsättning. Särskilda traineeprogram som leder till fasta jobb efter programmets slut är en ytterligare åtgärd som behövs.
Det här är konkreta förslag som vi hoppas att partierna tar till sig i arbetet mot arbetslösheten. Min förhoppning är att partiledarna tar fasta på det brev jag och Lika Unika har skickat som en påminnelse om att jobbfrågan måste debatteras med utgångspunkt från de grupper som med utsatta. Då kan man inte blunda för den utmaning som ligger i att den som har en funktionsnedsättning ska kunna delta i arbetslivet. Sverige har inte råd att avstå från människors resurser och vilja att arbeta. Vi vill göra rätt för oss. Det har vi rätt till.
Agnetha Mbuyamba
Ordförande, Lika Unika
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
