Likt lämlar strävar vi mot vår egen undergång

Ekologisk självdestruktivitet ingenting nytt i människans historia. Nu håller den på att ta oss förbi det omhuldande 2-gradersmålet.

Efter flera decennier av miljöarbete och ökat folkligt medvetande om den globala uppvärmningens konsekvenser, kommer kvittot på ansträngningarna i form av en färsk analys från Nasa.

Februari 2016 fullständigt mosade alla tidigare mätningar! Aldrig någonsin tidigare har den globala medeltemperaturen under en februarimånad varit så hög som i år.

Resultatet är dessvärre ett led i en tydlig trend. Det är nämligen tredje månaden i rad som rekordet slås. »Verkligen häpnadsväckande. Ett akut nödläge för klimatet«, säger professorn och chefen för klimatforskningsinstitutet i tyska Potsdam, Stefan Rahmstorf, till SVT.

Det har han ju rätt i. Men varför gör ingen något då?

Frågan som miljörörelsen alltid kämpar med är varför den politiska medvetenheten om klimatfrågan inte leder till handling. Ett svar på Nasa-rapporten kunde ju vara att omedelbart förbjuda fossila bränslen. I stället drunknar nyheten, som de flesta dåliga klimatnyheter, i det allmänna mediebruset.

I naturvetaren Helena Granströms provocerande och nyttiga essä »Det som en gång var«, ges en sorts förklaring. Det är egentligen ingen bok om global uppvärmning – snarare en kritisk, delvis skönlitterär, betraktelse av vår kulturs tillväxtdeterminism och teknikberoende.

»Hur kan vi människor acceptera att vi rör oss mot en oåterkallelig förstörelse av vår livsmiljö?«, frågar Granström retoriskt. Hennes eget svar – en rätt tillfredsställande förklaring till hur vi klarar av att blunda för nya katastrofrapporter, är att vår nuvarande civilisation vilar på de tre grundpelarna kapital-teknik-vetenskap och det extremt komplexa sambandet mellan dem.

Om Granström har rätt, verkar det inte som den moderna människan har resurser eller fantasi att gå utanför dem. Lösningen blir att klara teknologiska problem med mer teknologi, klimatförändringar orsakade av tillväxt med mer tillväxt – och när det receptet gång på gång, år efter år, misslyckas står vi rätt handfallna.

För, som den amerikanske professorn vid UCLA, Jared Diamond, brukar hävda, är ekologisk självdestruktivitet ingenting nytt i människans historia. Likt lämlar har vi under vissa epoker strävat mot vår egen undergång, begränsade endast av tillgången på teknologisk know-how.

Och eftersom vi vägrar att se de här destruktiva dragen i människans natur – utan reagerar som de tre aporna (hör inget, ser inget, säger inget) – varje gång vi konfronteras med riktigt dåliga klimatnyheter, är vi just nu i full färd med att missa även det av klimatoptimisterna ömt omhuldade 2-gradersmålet.