Bättre möjlighet till dagis för stockholmsbarn har lett till storbråk mellan föräldrar och förskolepersonal. Det är hög tid att facket vaknar till liv, skriver Lina Stenberg, Tankesmedjan Tiden.
Stockholms förskolebarn kommer inom kort få rätt till heltid i förskolan. Är det kontroversiellt? Bör vi bli upprörda? Ja tydligen, om vi lyssnar till den högljudda debatt som råder.
Förslaget innebär nämligen att även barn med hemmavarande småsyskon ska få gå längre dagar. Nu moraliseras det högljutt kring föräldraskap, i stället för att diskutera det egentliga problemet: förskolepersonalens arbetsvillkor och miljö.
Jag tror verkligen inte att den rödgröna Stockholmsmajoriteten förutsåg vilken vattendelare rätten till förskola för barn till föräldralediga skulle bli, när förslaget först tillkännagavs för ett år sedan. Debatten som förts sedan dess, på internetforum och i media, har inte alls handlat om en frihetsreform som politikerna vill kalla den. I stället har personal och även föräldrar entydigt sparkat bakut.
En förskolechef säger oemotsagd i ett tidningsreportage att barn mår bäst av att vara hemma med sina föräldrar. Föräldrar skuldbeläggs och ifrågasätts i sällan skådad utsträckning. Moralpaniken är nära. Jag undrar i mitt stilla sinne varför vi ens har en förskola om vi inte bör ha våra barn där.
Tråkigt nog är det nämligen inte alls barnen och deras situation som står i fokus. För vi ska inte glömma att förskolan i första hand finns till för barnen. Den finns inte till som förvaring eller avlastning för föräldrarna, utan är en avancerad pedagogisk verksamhet utifrån fastställd skollag och läroplan. Förskolan har en enormt viktig roll i barns utveckling, det visar all forskning. Utifrån barnets perspektiv finns det ingen logik i att vissa inte har samma rätt till förskola för att de råkar ha ett syskon hemma. Och barn som gått i förskola har enorma fördelar senare i livet mot de som inte gjort det. Alltså är heltid på förskola för alla barn en rättighet som vi bör strida för. Inte ge upp om.
Men att förskolepersonal reagerar och protesterar mot förändringar som rör deras arbetssituation är inte konstigt. Dock önskar jag att kritiken i frågan hamnade i rätt knä. Alla vet vi ju att förskolans resurser är små och att barngrupperna bara växer, samtidigt som kraven på dokumentation och flexibilitet har ökat. Och visst borde politikers tal om prioriteringar i förskolan medföra en ordentlig pengapåse till verksamheten. Det förtjänar såväl pedagoger som våra barn.
Men, och det är ett stort men. Kan vi försöka skilja på äpplen och päron här? Att separera vad som upprör och var kritiken ska hamna. För det som oron och frustrationen handlar om hos förskolepersonalen är ju den ohållbara arbetssituationen som redan råder – och rädslan för att den kommer bli ännu värre – som ett resultat av den kommande politiska förändringen. Och den oron måste tas på allvar.
Men som i alla andra förändringar i arbetsvillkor för grupper på arbetsmarknaden, är det inte fackförbunden som ska ta tag i detta? Som ska samla ihop medlemmarnas upplevelser och åsikter inför den kommande förändringen och driva det mot arbetsgivaren?
Jag tror att förskolepedagogernas frustration ligger i att deras oro inte tas på allvar. Men förändringar i arbetsmiljö och arbetsvillkor är ju faktiskt en facklig fråga. Den ska inte läggas på vare sig föräldrar eller barn. Men visst, om facket inte är där, vad gör man med sin frustration?
Att reformen i stället blivit en fråga om bra eller dåligt föräldraskap tror jag beror på just detta. Att facket varit tyst, att personalen lämnats ensamma med sin frustration. Men i stället för att fortsätta moralisera, att skuldbelägga och svartmåla bör vi stå enade, föräldrar och förskolepersonal. Den bästa förutsättningen för våra barns välbefinnande är att personalen ges bättre förutsättningar att göra sitt jobb. Ingen vinner på att arbetsmiljön på förskolan är dålig.
Och viktigast av allt. Det är verkligen hög tid att facket vaknar till liv i den här frågan. Vi, både föräldrar och pedagoger, behöver er hjälp.
Lina Stenberg, Tankesmedjan Tiden
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
