Att Busch Thor tagit två steg fram och ett tillbaka innebär bara att marken är krattad för nästa person som vill hävda att SD inte är rasistiskt, skriver Lina Stenberg, Tankesmedjan Tiden.
»SD är inte ett rasistiskt parti«. Normaliseringen av Sverigedemokraterna som vilket parti som helst går i en rasande fart, utan att partiet själva är särskilt aktivt i processen. Det är i stället trianguleringen inom alliansen som skyndar på detta.
Det finns en talande och pedagogisk seriestrip av Nanna Johansson om hur SD genom nio steg går från paria till diktatoriska envåldshärskare genom en långsam normaliseringsprocess.
Hur komisk den tecknade serien än kan verka, är det skrämmande hur vi i backspegeln faktiskt kan se hur vi kommit dit vi är i dag. Och när ledaren för ett av våra mer rumsrena partier uttalar orden »SD är inte ett rasistiskt parti«, blir det tydligt att vi tagit ytterligare ett steg.
Att Ebba Bush Thor sedan backar från sitt uttalande och modifierar det genom att säga att hon bara menar att SD:s partiprogram inte är rasistiskt, gör egentligen inte saken bättre.
För det första vet alla som tagit sig tid att titta närmare på nämnda program att det inte är svårt att se rasismen i problembeskrivningar och lösningar, som Mikael Nilsson skriver. Huvudproblemet är invandringen, där vi står mot dem. Och lösningen är stängda gränser och slopad invandring.
För det andra, och kanske allvarligare, är att det händer någonting med normaliseringen av SD när de tre orden »SD«, »inte« och »rasister« sätts i samma mening av en demokratiskt vald partiledare. Att Busch Thor tagit två steg fram och sedan ett steg bak i frågan, innebär bara att marken är krattad för nästa person som vill ta steget och hävda att SD inte är rasistiskt.
Precis som att det händer något med normaliseringen när Anna Kinberg Batra i söndagens Agenda INTE klart och tydligt deklarerar huruvida M någonsin kommer att regera med stöd av Sverigedemokraterna. När hennes svar i stället är oklart och svamligt, ger det oss tittare budskapet att dörren på intet sätt är stängd.
Som människor funkar vi ju så att när förändringarna är små märker vi dem inte. Vi reagerar kanske till en början, men vänjer oss snabbt. Allt blir som vanligt, det nya blir normalt.
Det är som en nerförsbacke full med snömodd. Utan modden skulle en boll snabbt rulla nedåt, men med det sega motståndet rör den sig inte utan att någon aktivt skjuter på. Med en liten puff rör den sig minimalt. Och efter många sådana småpuffar har den kommit ganska långt utan att vi egentligen märkt det.
Eftersom trianguleringen i svensk politik nu är så påtaglig bör vi hålla ögonen på vad som händer efter Kristdemokraternas utspel. Vad blir nästa steg? Vem gör nästa trevare i riktning mot SD och hur?
Om inte ens ett år inleds valrörelsen till nästa riksdagsval, då väldigt mycket står på spel. Partierna håller redan som bäst på och laddar upp och intar positioner, det är det vi nu bevittnar. Och Sverigedemokraterna blir utan tvekan en avgörande bricka i spelet om makten.
Bli därför inte förvånade om normaliseringen av SD kommer ske blixtsnabbt, framförallt från borgerligt håll. En fråga vi inte får släppa är – vilket blir det sista partiet att kalla Sverigedemokraterna rasister?
Lina Stenberg, kommunikationschef Tankesmedjan Tiden
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
