Almega borde att utreda hur många som inom rut-sektorn är målgruppen för en integrationspolitisk åtgärd. Debatten om rut-avdraget skulle må bra av lite mindre tvärsäkerhet, och lite mer data, skriver Lisa Pelling, utredningschef Arena Idé.
Den 15 mars skrev jag en ledare om rut-avdraget. Jag undrade varför många debattörer verkar vara så tvärsäkra om att skatteavdrag för hushållsnära tjänster som till exempel städning i privata hem är ett bra sätt att förbättra integrationen av nyanlända svenskar.
Gustav Wiel-Berggren, näringspolitisk expert på branschorganisationen Almega, som bland annat organiserar företag i hemstädbranschen, svarade på min ledare.
Jag håller med Wiel-Berggren om att ett skatteavdrag inte rakt av kan jämföras med en statlig utgift. Det är dock fortfarande relevant att fråga sig om rut-avdraget är väl använda pengar.
Stimulerar avdraget jobbtillväxt? Om den här typen av branschstöd fungerar, är det vettigt att ge den här typen av jobbstimulans just till hemstädbranschen? Och slutligen, den mest relevanta frågan: är de jobb som uppstår i hemstädbranschen när branschen stimuleras av ett skatteavdrag på 3,4 miljarder kronor, jobb som bidrar till integrationen?
Om utgångspunkten är att ETT jobb i alla lägen är bättre än RÄTT jobb så går det att bortse ifrån att rut-jobben är anställningar som sällan ger möjlighet att lära sig svenska, få kompetensutveckling eller göra karriär, det vill säga det som skulle kunna kompensera för att jobben ofta är slitsamma, osäkra och lågbetalda.
Men en till förutsättning måste vara uppfylld för att rut-avdraget ska kunna kallas för en »integrationsmotor«. Avgörande för att rut-avdragen ska skapa jobb som bidrar till att människor som invandrat i Sverige ska kunna integrera sig är ju att det är just invandrare som får jobben.
Ett grundläggande problem med rut-avdraget, som professorn i nationalekonomi Jonas Vlachos påpekat, är att det är utformat som är en subvention av en tjänst, och inte en subvention av en person som behöver integreras på arbetsmarknaden. Den som köper tjänsten får subventionen oavsett om hen anlitar den svenskfödda grannflickan, om hen rekryterar en arbetskraftsinvandrare från Mongoliet, får tjänsten utförd av en polsk medborgare som använder sig av den fria rörligheten inom EU eller anställer en nyanländ flykting.
Enligt SCB var som sagt två tredjedelar av dem som arbetade inom ett rut-företag 2013 födda i Sverige. Av den tredjedel som var födda utomlands, var hälften födda i Europa.
För att rut-avdraget ska vara rimligt träffsäkert som integrationspolitisk åtgärd skulle det vara bra att veta hur många av de 17 procent anställda som är födda utanför Europa som är asylinvandrare eller anhöriga till asylinvandrare. Det kan ju knappast räknas som en integrationspolitisk åtgärd att genom ett skatteavdrag skapa en konstgjord efterfrågan på en tjänst, för att sedan rekrytera arbetskraftsinvandrare för att utföra tjänsten. Bland rut-företagarna är andelen icke-européer ännu lägre: knappt en tiondel av rut-företagarna är födda i ett land utanför Europa.
Vad jag vet är det idag ingen som vet hur många av dem som arbetar inom rut-sektorn som kan anses vara målgruppen för en integrationspolitisk åtgärd. Almega har under de senaste åren ägnat mycket energi och utredningsresurser åt rut-avdraget. Förhoppningsvis tar sig Gustav Wiel-Berggren och hans kollegor tid att utreda också detta.
Debatten om rut-avdraget skulle må bra av lite mindre tvärsäkerhet, och lite mer data.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
