Sverige behöver en ekonomisk politik som både stimulerar hög sysselsättning och främjar ökad produktivitet. Utan en ny inriktning på den ekonomiska politiken riskerar Sverige att fastna i arbetslöshet på mycket höga nivåer. Det framgår av LO-ekonomernas Ekonomiska Utsikter, som presenterades i veckan. Även om de nordiska länderna just nu upplever en ekonomisk återhämtning som drivs av ökande export, finns det stora risker i den globala ekonomin. Särskilt för ett exportberoende land som Sverige. I många för oss viktiga europeiska ekonomier väntar kraftiga finanspolitiska åtstramningar. Det riskerar att bromsa tillväxten, via ökad arbetslöshet och minskad konsumtion.
Arbetslösheten är den riktigt stora utmaningen för den ekonomiska politiken under de närmaste åren. Regeringen brukar klappa sig själv på axeln för att sysselsättningen sedan en period ökar. Däremot brukar man i det sammanhanget glömma bort att vi har en växande befolkning. Enligt vår färska prognos ökar sysselsättningen, trots hygglig tillväxt, endast i samma takt som arbetskraften under de närmaste åren. Arbetslösheten riskerar därför att fastna på en hög nivå: över 8 procent. När finansminister Anders Borg säger sig ha en politik för full sysselsättning så måste det alltså avfärdas.
Den borgerliga regeringen har så här långt fört en ekonomisk politik snävt inriktad på ett högre arbetsutbud – det vill säga att få fler personer att delta i arbetskraften. Ett högt arbetsutbud tycker vi är bra. Men för många av dem som kommer ut på arbetsmarknaden krävs insatser för att de ska kunna matchas mot de jobb som växer fram. Den ekonomiska politiken ska också understödja en god utveckling av reallönerna, genom att främja produktiviteten. Tyvärr är regeringen framförallt angelägen om att främja lågproduktiva jobb. Det är inte långsiktigt hållbart.
Regeringens angrepp på lönebildningen äventyrar den samhällsekonomiska stabiliteten. Förändringarna i a-kassan innebär stenhårt fokus på korta arbetslöshetsperioder, till priset av sämre matchning och lägre produktivitet. Mindre resurser till vuxenutbildning och kompetenshöjande arbetsmarknadspolitik kommer att leda till sämre omställningsförmåga och flaskhalsar. Det vill säga lägre tillväxt och sämre produktivitetsutveckling.
Sverige är ett av de länder i Europa som har starkast offentliga finanser, framför allt beroende på tidigare socialdemokratiska regeringars sparsamhet. Vi förespråkar ett reformprogram som ökar den så kallade potentiella tillväxten, samtidigt som det understödjer återhämtningen under ett flertal år. Programmet bör innehålla en mix av satsningar på utbildning, infrastruktur och bostäder. En skattereform, som leder till ett enklare, mer begripligt och rättvist skattesystem, bör genomföras snarast. Vi måste också prioritera en restaurering av trygghetsförsäkringarna, för att stärka motståndskraften mot framtida ekonomiska nedgångar.
Omfattningen av reformerna bör vara cirka 25 miljarder kronor under 2011, det vill säga dubbelt upp mot regeringen, och totalt 60 till 80 miljarder kronor sett över hela mandatperioden. Vändningen i svensk ekonomi efter genomklappningen 2009 är tydlig. Men vår prognos visar att arbetslösheten med regeringens politik kommer att ligga kvar på orimligt höga nivåer. Anders Borgs skapelse, den ensidiga utbudspolitiken, applåderas fortfarande av alltför många ekonomer, trots att den nu verkar ha nått vägs ände.
Lena Westerlund, LOs chefsekonom, Lars Ernsäter och Ola Pettersson, LO-ekonomer
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
