LO-ekonomerna visar vägar för S

Rejält höjt tak i a-kassan, extra välfärdspengar till kommunerna, utökade utbildningssatsningar: Finansminister Magdalena Andersson (S) har mycket att lära av LO-ekonomerna.

Svensk ekonomi går väldigt bra och fortsätter att hålla hög fart. Ola Pettersson och Åsa-Pia Järliden-Bergström visar i LO-ekonomernas senaste ekonomiska utsikter på många ljuspunkter. En syn de delar med exempelvis industriföretagare i Konjunkturinstitutets senaste barometer.

Exporten växer, liksom sysselsättningen. BNP-tillväxten är drygt en halv gång högre än i EU-området. En svag krona är också ett plus för ekonomin. Avtalsrörelsen har hittills klarat sig utan konflikter, dock riskeras en sådan när Fastighetsanställdas förbund nu måste varsla om strejk för sina lågavlönade medlemmar.

Och den ljusa bilden har fler orosmoln:

• Arbetslösheten i Sverige är fortfarande över 6 procent och långt från målet att vara EU:s lägsta.

Eftersom arbetskraften också växer framförallt genom flyktinginvandring har skillnaderna i arbetslöshet mellan utrikesfödda och inrikesfödda ökat. Det kräver satsningar på den reguljära vuxenutbildningen, av en mycket större omfattning än idag, för att kunna höja kunskaperna hos nyanlända utan färdig grundskoleutbildning.

De utbildningsjobb som LO föreslår kan bli ett viktigt komplement, som pekar mot en bättre framtid på ett helt annat sätt än exempelvis Calmfors och Liberalernas förslag om låglönejobb.

• Inkomstskillnaderna har ökat kraftigt de senaste 35 åren och det behövs en ekonomisk politik med stark vilja att minska ojämlikheten.

Sverige tillhör en mindre grupp länder i EU där unga fått svårare att komma upp sig i samhället än sina föräldrar.

De allra rikaste får nästan dubbelt så mycket av de totala inkomsterna, medan andelen fattiga har fördubblats (från under 5 till över 8 procent.)

En viktig förklaring till de ökade klyftorna i samhället är ökade kapitalinkomster, som värdeökning på aktier och fastigheter.

LO-ekonomernas räkneexempel på ett slopat tak för fastighetsskatt visar att då kommer de som vinner på globaliseringen vara med och betala sin del. Det är inget färdigt förslag, men borde vara det.

Politiken behövs för att kompensera för globaliseringens press på lönerna och jämlikheten.

Idag får endast 28 procent av löntagarna 80 procent via sin a-kassa

Löneökningarna behöver även skyddas med politiska reformer, annars riskerar de anställda att inte få reallönelyft.

En är att höja taket i a-kassan från dagens maxbelopp på 910 kr per dag till 1262 kronor per dag och 1301 kr per dag 2018. LO-ekonomerna konstaterar att arbetslöshetsförsäkringen är en av de svagaste länkarna i dagens välfärdssamhälle.

Idag får endast 28 procent av löntagarna 80 procent via sin arbetslöshetsförsäkring. A-kassan måste bli en inkomstförsäkring värd namnet och då behöver ersättningsnivåerna följa med löneutvecklingen.

LO-ekonomernas förslag att staten ska fördubbla bidragen till kommunerna, från 10 till 20 miljarder årligen, är också utmärkt.

Överskottet i statsfinanserna är 40 miljarder och räcker mer än väl. Kommuninvånarna ska inte betala för ökat välfärdstryck med höjda skatter.

Lönerörelsen är nu inne på upploppet, märket är satt och avtal har hittills slutits utan konflikt. Men arbetsgivarna och facken är inte ense om hur låglönedelen i överenskommelsen ska tolkas. Och konflikten mellan de tjänstemän som fått sifferlösa avtal och arbetarna som fått ett fastställt löneutrymme stressar både den svenska lönebildningsmodellen och sätter press på de lågavlönade.

Summa summarum: Om a-kasseersättningen höjs och kapitalinkomsterna beskattas via skatt på värdestegring på fastigheter så höjs lönegolvet.

Om regeringen fördubblar statsbidragen så att kommunerna inte höjer skatten så skyddas lönegolvet och reallönerna.

Det ska löna sig att arbeta för alla som arbetar och folk ska vara trygga i förändringen. Klassiska LO-ståndpunkter som stått sig i mer än hundra år. LO-ekonomerna visar vägar för S, eller borde i alla fall göra det.