Arbetslöshetsförsäkringen behöver nytt studerandevillkor och höjt tak. Oskäliga krav ställs nu på arbetsmarknadsförankring. Det skriver LO-utredaren Ulrika Vedin i replik till MP.
LO delar i allt väsentligt Miljöpartiets analys av det orimliga i hur dagens arbetslöshetsförsäkring är utformad. Dörren till försäkringen har smalnats av, och väl inne finns andra regler som i alltför hög grad begränsar möjligheten till ersättning.
LO visade så sent som förra veckan att sju av tio heltids- och deltidsarbetslösa inte får ersättning från arbetslöshetsförsäkringen (eller aktivitetsstöd som bygger på tidigare rätt till a-kasseersättning). I stället får allt fler enskilda familjer dra ett tungt ekonomiskt lass och om den möjligheten är uttömd, står det behovsprövade ekonomiska biståndet till buds.
LO anser att det förslag till ny arbetslöshetsförsäkring som TCO presenterade i höstas är intressant. Vi delar TCO:s principiella uppfattning om en arbetslöshetsförsäkring som består av en allmän grundförsäkring och en frivillig inkomstförsäkring kopplad till medlemskap i en facklig a-kassa. Det systemet (Gent-systemet) har tjänat den svenska arbetsmarknadsmodellen väl, och är en hörnpelare i den kollektivavtalsreglerade arbetsmarknaden.
För LO är det dessutom centralt att värna arbetslinjen, men inte på det sätt såsom den definieras av den borgerliga regeringen. Vi anser att arbetslinjen balanserar höga ersättningar och skäliga kvalificeringsvillkor med krav på aktivitet och omställning, kontroll och sanktioner. Omställning åstadkoms genom arbetslöshetsförsäkringens nära koppling till en arbetsmarknadspolitik med starka rustande inslag. Detta för att nå både effektiv matchning och att arbetslösa snabbt ska komma (tillbaka) i arbete.
Det ska löna sig att arbeta både genom hög lön och att man genom arbete kvalificerar sig till bland annat arbetslöshetsförsäkringen. När vi genom arbete kvalificerar oss till trygghetsförsäkringar med höga ersättningsnivåer, blir det attraktivt att arbeta och arbetskraftsdeltagandet ökar. Genom de rustande inslagen i arbetslinjen upprätthålls ett högt arbetskraftsdeltagande.
Sjuk-, föräldra- och arbetslöshetsförsäkringarna ska möta olika samhällsproblem och ska därför ha delvis olika utformning. Gemensamt för försäkringarna är dock, givet att de är väl utformade med avseende på en sammanvägning av kvalificeringsvillkor, krav, kontroll och sanktioner och ersättningsnivå, att de gör det lönsamt att arbeta. De bidrar därmed, var och en på sitt sätt, till ett högt arbetskraftsdeltagande bland både kvinnor och män. För LO är detta avgörande för att tillförsäkra systemen legitimitet och för att vi som medborgare ska ha tillit till att försäkringarna fungerar och används på avsett sätt.
Sedan 2007 ställs oskäliga krav på arbetsmarknadsförankring för att löntagarna ska omfattas av arbetslöshetsförsäkringen.
LO:s svar på detta är att alla som arbetat minst 40 timmar per månad i sex månader ska kunna få ersättning från grundförsäkringen. Den som dessutom varit medlem i en a-kassa i 12 månader ska kunna få 80 procent av sin tidigare lön i ersättning. Nivån på högsta dagpenning behöver höjas till 1 265 kronor per dag (2013) om 80 procent av löntagarna ska kunna få full ersättning.
Till detta behövs ett nytt studerandevillkor. LO tycker att det ska löna sig att genom studier förbättra sina möjligheter att få ett välbetalt och varaktigt jobb. Studerande, som avslutat heltidsstudier inom SFI-, gymnasie- eller eftergymnasial utbildning, ska kunna kvalificera sig till den allmänna grundförsäkringen.
För LO är detta skäliga krav på studie- och arbetsmarknadsförankring i arbetslöshetsförsäkringen. Det skulle göra att såväl nytillträdande till arbetsmarknaden, som ofta är tidsbegränsat anställda på deltid eller kommer direkt från avslutad utbildning, såväl som väl etablerade löntagare har ett gott försäkringsskydd om arbetslösheten drabbar.
Ulrika Vedin, utredare LO
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
