Fackföreningsrörelsens riktning behöver vara ambitiösare än lönepotter och investeringar.
1980 formulerade ledningen för SAF, i dag Svenskt Näringsliv, tanken om problemformuleringsprivilegium. Arbetsgivarna ville, med sociologen Steven Lukes ord, etablera en makt över tanken och bryta det fackliga inflytandet. Strategin lyckades och blev inledningen på en decennier lång ideologisk offensiv.
Bakgrunden är en nyttig påminnelse för LO, som i dag öppnar sin 28:e kongress. LO-styrelsens förslag till kongressrapport, Vägen till full sysselsättning och rättvisare löner, innehåller viktiga analyser och förslag. Men maktperspektivet fattas.
Den svenska fackföreningsrörelsen står inför ett vägskäl. Fackets uppgift måste vara något mer än en smidig, lönsam försäkring för individen. Svensk fackföreningsrörelse behöver strategier för att ta klivet från industrierans till morgondagens arbetsmarknad. Mer konkret: det måste vara lika självklart att organisera löntagare i byggfuttar och vårdkorridorer som i delningsekonomins bräckligaste länkar.
Den som drömmer om en rättvisare, rimligare arbetsmarknad gör bäst i att fundera över vilka tankar och krafter som dominerar. Hur många människor har makt över sitt arbete — hur många har det inte? Syftet med ett fackligt medlemskap är i grunden en kollektiv identifikation med värderingar. Och då går det inte att ducka för maktfrågan.
Allt tyder på att makten över arbetslivet kraftigt förskjutits från löntagare till arbetsgivare. Löntagarnas andel av BNP — löneandelen — har minskat de senaste 30 åren. Kraftigt höjda a-kasseavgifter under regeringen Reinfeldt skapade ett medlemsras på närmare en kvarts miljon. Samtidigt har sättet vi pratat om jobb skiftat.
I antologin Makt och inflytande över arbetslivet gör författarna Jonas Axelsson och Ann Bergman en tydlig distinktion mellan inflytande och makt. Inflytande över frågor som fikaraster, arbetstider och villkor är viktigt men förändrar inte själva ramarna för arbetets villkor. För det krävs att vi analyserar hur makten är fördelad och drar slutsatser av det.
I ett samhälle där arbetsmarknaden fragmenterats och jobben sprids till nya sektorer är det fackliga uppdraget än viktigare. Rättvisa löner och vettiga villkor går inte att frikoppla från arbetsmarknadens fördelning av makt. Liksom vem eller vilka som formulerar frågorna.
LO:s kanske viktigaste uppgift är att skapa ett alternativ till det senaste decenniets arbetslinje. Fler jobb — och bättre jobb. För ett arbete kan nämligen vara så mycket mer än ett nödvändigt ont. Idén om det goda arbetet behöver återupplivas för vår tid.
Fackföreningsrörelsens riktning och blick måste helt enkelt vara ambitiösare än lönepotter och investeringar. För mycket står på spel för att blunda för möjligheten. Ett fackligt projekt som finner näring i löntagarnas makt kan kombinera medlemmarnas intressen med hela samhällets. Men då behövs en ideologisk strategi för slaget om verkligheten — om tanken.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
