En facklig ledare förknippas ofta med manliga egenskaper. Och kvinnliga medlemmar har för mycket på jobbet för att engagera sig i facket. Det skriver Emil Johansson och Joa Bergold, LO, som i dag onsdag presenterar en jämställdhetsrapport.
Kvinnor och män ska vara representerade i hela LO:s organisation efter sin andel av medlemskåren. Den målsättningen har LO haft i 13 år.
I en ny LO-rapport som presenteras i dag konstaterar vi att det fortsatt är långt kvar till att målet uppnås. Överlag går dock utvecklingen åt rätt håll. Fler kvinnor tar plats i förbundens styrelser, som ombud på kongresser och representantskap, eller som ombudsmän och chefer. Men när de ledande positionerna studeras är männens makt fortsatt intakt.
LO:s ledning är för första gången sedan 1994 tydligt ojämställd. Även förbundens ledningar har en manlig överrepresentation.
LO:s avtalsråd har sedan 2001 inte haft fler än två kvinnor bland de ordinarie ledamöterna som utgörs av förbundens avtalssekreterare.
Detta är en bekymmersam bild. LO:s totala medlemsbas utgörs av nästan lika många kvinnor som män. Men på grund av den könssegregerade arbetsmarknaden har majoriteten av LO-förbunden en tydligt enkönad medlemsbas.
Tre fjärdedelar av de kvinnliga medlemmarna i LO är medlemmar i de tre kvinnodominerade förbunden och nära fyra av fem män är medlemmar i något av de tio mansdominerade förbunden.
Det gör att män generellt sett har enklare att nå inflytelserika poster. Det innebär också att åtgärder för att lösa den sneda könsfördelningen måste formas utifrån vardera förbunds verklighet.
Att skapa ett jämställt LO är dock allas uppgift. I rapporten lyfts behovet av att de förbund med en stor minoritet kvinnor tar ett stort ansvar för att bryta den manliga dominansen. Här finns också positiva exempel, IF Metall och Livs arbetar systematiskt med frågorna.
Att gömma sig bakom en könssegregerad medlemsstruktur fungerar inte. Det är fortsatt så att män har lättare att väljas i kvinnodominerade förbund än vad kvinnor har att väljas i mansdominerade förbund.
Definitionen av en facklig ledare liknar ofta egenskaper som betecknas som ”manliga”. Det krävs aktiva åtgärder för att bryta dessa strukturer.
Tidigare jämställdhetsarbete inom LO har varit utmanande men alldeles för personburet.
I rapporten, menar vi, att om LO ska nå en jämställd representation krävs en jämställd organisation. Det kräver i sin tur en stark facklig feminism som genomsyrar hela verksamheten.
Under 2011 besökte 41 procent av LO:s manliga medlemmar minst ett fackligt möte medan motsvarande siffra för LO:s kvinnor är 26 procent.
Kvinnor uppger brist på tid som den främsta orsaken till varför de inte deltar i det fackliga arbetet. Detta tyder på att förutsättningar i arbetsliv och familjeliv påverkar möjligheten till fackligt engagemang.
För att nå jämställdhet räcker det inte att endast räkna antal kvinnor och män på beslutsfattande och andra inflytelserika positioner.
För att alla ska ha lika tillgång till förutsättningar för inflytande och makt inom facket måste LO:s arbete organiseras på ett långsiktigt och kunskapsbaserat sätt som synliggör könade strukturer.
Ökad förståelse kring hur genus och makt formar organisationer krävs hos ledande företrädare.
Vi behöver tydliga spelregler för tillsättningen av inflytelserika positioner.
Därför är det också hoppfullt att en enig LO-styrelse beslutat att ta fram en handlingsplan för jämställd representation.
Det kan bli ett tydligt steg för att ifrågasätta de normer som likställer en facklig ledare med en man.
Emil Johansson, rapportförfattare och Joa Bergold, Jämställdhetspolitisk utredare, LO
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
