Löfven är inte vd i AB Sverige

ledare Att covid-19-lagen nu klubbats på rekordtid och nästan utan diskussion om de unika möjligheterna till frihetsinskränkning är ett underbetyg för demokratin. Stefan Löfven leder en regering – inte ett aktiebolag.

Den 8 januari sa riksdagen ja till regeringens förslag om en tillfällig covid-19-lag. Sedan söndagen den 10 januari och fram till och med september kan den begränsa rätten att vara på allmänna platser, besöka bibliotek, kultur- och fritidsverksamhet, och »vid mycket allvarliga lägen« kan regeringen stänga ner verksamheter och även helt förbjuda människor att visats exempelvis i parker eller på badställen.

Sverige har inte tidigare haft undantagslagar som gör det möjligt att stänga ner hela samhället, som många andra länder. Vår öppna samhällsmodell har varit unik.

Den svenska tillfälliga covid-19-lagen är, som juridikprofessor Mårten Schultz konstaterar, en unik maktförflyttning från de folkvalda och »en möjlighet för regeringen att begränsa människors mänskliga fri- och rättigheter på ett sätt som inte har förekommit i Sverige efter andra världskriget«.

Visserligen ska riksdagen höras om besluten i efterhand och det är inte möjligt med exempelvis ett nationellt utegångsförbud, som i större delen av världen. Men lagen påverkar hur, när och på vilket sätt människor får träffas, det grundläggande för ett fritt samhälle. Den kan förbjuda en ensamstående mamma att ta barnen till en park eller badplats. Den kan skingra vinterbadarna som samlats på en brygga och fikagänget på gräsmattan i stadsparken.

Den som bryter mot bestämmelserna och rör sig på fel plats på stan kan redan från 15 års ålder dömas till böter på 2000 kronor. Och som med allt annat är det inte de välbeställda med egna fria ytor som skulle drabbas värst av påbuden.

Vad händer då med processen i politiken?

I partiledardebatten i riksdagen förra veckan diskuterades inte riskerna med lagen. Moderatledaren Ulf Kristersson var exempelvis mer upprörd över att regeringen inte beordrat användandet av en smittspårningsapp som Singapore. Han nämnde inte att den hyllade appen numera är obligatorisk för alla som vill besöka offentliga platser och att dess data också används i kriminalutredningar.

Trots att riksdagshanteringen av proposition 2020/21:79 endast var fyra dagar kort från inlämning till beslut har så gott som all politisk diskussion handlat om regeringens »senfärdighet«, samt om hur företagen kan kompenseras. Beslutet klubbades utan någon större debatt. Överläkaren och professorn Agnes Wold skrev på twitter (5 januari): »Jag noterar att de borgerliga partierna protesterar mot bristen på ersättningar till företagare i nya pandemilagen men inte säger något om inskränkningar i individens frihet. Finns det inga liberaler kvar i livet?«

Pandemin med alla dess inskränkningar har inneburit en lockdown för demokrati och mänskliga rättigheter i mer än 80 länder, visar en ny rapport från Freedom House. Även Forskningsuniversitetet V-dem vid Göteborgs universitet följer frihetsinskränkningar av covid-19 i 144 länder, kvartal för kvartal.

Var i staplar och diagram kommer Sverige att hamna 2021? Hittills har mediernas intresse för den aspekten varit svalt.

I söndagens covid-19-utfrågning i Agenda fick statsminister Stefan Löfven (S) många frågor om varför pandemilagen inte kom ännu snabbare och varför inte nedstängningarna varit ännu tidigare och hårdare.
Däremot fick han inga frågor om risker för demokratin med den lag som Riksdagens ombudsmän ansåg »inte uppfyller de högt ställda krav som bör ställas på en lagreglering av det här slaget.»

Svaret att lag tar tid, att regeringen styr riket via myndigheter och det kommunala självstyret, och att en svensk statsminister inte kan fatta vilka beslut som helst uppfattades snarare som en bortförklaring.

Förklaringen från statsministern, att det inte går »att hafsa fram en lag med så långtgående begränsningar av människors frihet och näringsverksamhet på en vecka eller två«, hade ju i Agenda kunnat följas upp med:

»Gick det inte lite väl snabbt när en lag som var tänkt att börja gälla i sommar istället skyndades fram till början av januari?«

» Lagstiftningens kvarnar måste mala långsammare än vad man som politiker kanske vill. En klok regering ser till att samla in alla argument och sedan väga dem mot varandra«, sa ledamoten i justitieutskottet Morgan Johansson (S) i en SvD-intervju 2008, där dåvarande alliansregeringens remissrally kritiserades hårt och berättigat. För som statsvetarprofessorn Olof Petersson underströk får beredningskravet inte bara bli » en tom formalitet«. Då kan folkstyret urholkas.

Men inte heller den snabba handläggningen problematiserades i SVT. Trots att remissinstanserna bara fick 11 dagar på sig för synpunkter på en lag med omfattande inskränkningar av demokratin. Grundregeln är en remisstid på tre månader.
Programledarfunderingen blev istället huruvida fördröjningen berodde på att »ni tog det lite lugnt i sommar?«

Svaret att lag tar tid, att regeringen styr riket via myndigheter och det kommunala självstyret, och att en svensk statsminister inte kan fatta vilka beslut som helst uppfattades snarare som en bortförklaring, liksom Löfvens upplysning att regeringen knappast rullat tummarna utan utfärdat 130 förordningar, 160 olika regleringsbrev och gett myndigheter ett hundratal uppdrag innan lagen kom på plats.

Av public service med sitt demokratiuppdrag hade jag förväntat mig en mer allvarlig och allsidig behandling av frågan.

En vd har befogenhet vara diktator och fatta besluten själv och det ska gå fort, men politiska ledare i stat, kommuner och regioner måste jobba med processer för invånarnas bästa. Då blir fort ofta fel.

Löfven är inte VD i AB Sverige. Inte heller under en pandemi.