ledare Exemplen på en misslyckad marknad inom välfärden har varit många. Trots att det här leder till slöseri med miljontals kronor från skatter och privatpersoner, vägrar Annie Lööf att erkänna problemen – och vill istället lägga munkavle på Socialdemokraterna.
I riksdagens partiledardebatt i onsdags förklarade centerledaren Annie Lööf att socialdemokratiska statsråd inte får säga vad som helst.
Hon vill ha vad som närmast liknar ett förbud mot kritik av privata välfärdsprojekt. När några statsråd, Ardalan Shekarabi och Anna Ekström, talat om problem med friskolorna så är det enligt Lööf helt i strid med januariavtalets skrivning om att regeringen inte får »driva« förslag om vinstbegränsningar i välfärden.
Men hur ska en levande debatt inför det kommande valet kunna föras om socialdemokratiska statsråd inte får påtala brister i samhället? Och hur kan en liberal som Annie Lööf försvara att yttrandefriheten inskränks?
De gångna dagarna är fyllda av exempel på marknadsmisslyckanden, som drabbat människor i allmänhet, och där det vore absurt att vilja tysta en bred debatt.
I veckan startade till exempel rättegångar mot ledningarna för pensionsfonden Allra och Falcon funds som anklagas för att ha tillskansat sig hundratals miljoner av spararnas pengar. Det lär bli utdragna processer, och som alltid när det gäller misstänkt ekonomisk brottslighet är utgången oviss.
Det finns en betydande oro ute bland borgerliga väljare när skattepengar ibland okontrollerat rinner ner i privata fickor.
Avslöjandena om Allra och Falcon funds har ändå betytt att Pensionsmyndigheten insett att privata aktörer inom premiepensionssystemet (PPM) fått för stort svängrum att sko sig. En bortsortering av de mest suspekta av de närmare 800 fonderna har påbörjats.
Man skulle önska en liknande klarsyn också på andra områden. Men det går inte en dag utan nya exempel på haverier, som skett när privata vinstintressen blandas ihop med verksamheter som ska tjäna allmänheten.
Regionfullmäktige i Stockholm diskuterade i veckan kostnaderna för Boston Consulting Group, vars rådgivning skapat det dysfunktionella Nya Karolinska Sjukhuset. Konsulterna har kostat närmare en miljard. Många av deras fakturor har varit undermåliga. Ändå menade de borgerliga i debatten att det inte är juridiskt möjligt att kräva tillbaka ett öre.
Det är enorma belopp, närmare 700 miljarder kronor, som den offentliga sektorn varje år upphandlar av privata intressen. I en rapport från Svenskt Näringsliv i somras gissar man att 70-100 miljarder per år rinner iväg som en följd av usla avtal, dålig kontroll och uppföljning. Det sker samtidigt som kommunernas ekonomi enligt de senaste rapporterna är katastrofal och stora besparingar väntar.
Ännu ett haveri uppdagades häromdagen, när ett antal sjukhus i Mellansverige tvingats ställa in operationer, eftersom de saknar vital medicinsk utrustning. Den skulle ha levererats av Apotekstjänst, som nyligen vann en upphandling om detta, med ett bud som låg 14 miljoner kronor under vad det tidigare kostat. Den tidigare leverantören Mediqs vd säger att deras företag inte skulle kunnat klara uppgiften för 14 miljoner mindre.
Kan man ha en lag om offentlig upphandling, som tolkas som att det billigaste budet alltid ska gälla, också om patientsäkerheten äventyras?
Annie Lööf och hennes riksdagskollegor vill inte gärna prata om den här sortens marknadsmisslyckanden, som hela tiden dyker upp. För dem går ofta vinstintressena före nyttan för folk i allmänhet. Men samtidigt finns en betydande oro ute bland borgerliga väljare när skattepengar ibland okontrollerat rinner ner i privata fickor. För att stävja den oron måste centerledaren få tyst på kritiska socialdemokratiska statsråd.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
