Krönika Annie Lööf etablerade Centern som ett liberalt mittenparti som stod upp för tydliga värderingar. Även framöver borde det finnas plats för ett sådant parti i svensk politik.
Det kom inte som någon överraskning. Annie Lööf har suttit som partiledare i elva år. Längre än vad de flesta klarar, och orkar. Ändå var det som om det skälvde till lite i det politiska Sverige när hon klev in på presskonferensen för att meddela sin avgång.
Genom sin position som ett borgerligt parti som vägrar samarbeta med Sverigedemokraterna gav hon Centern stort inflytande över Januariavtalet, och fick på flera punkter den röd-gröna regeringen att driva en politik som var mer liberal än vad Kristersson hade förmått om han bildat regering efter 2018.
I början av sin partiledarperiod strösslade hon ofta plattityder omkring sig. Formuleringar av typen: “jag vill vara tydlig med att jag vill vara väldigt tydlig på den här punkten” var lika vanliga i hennes vokabulär som ordet “värderingar” är i dag.
Många debattörer och twittrare på högerkanten har skäl att kritiskt granska sin egen roll för att trumma upp hatet mot en politiker som så tydligt stått upp för grundläggande demokratiska värderingar
Men ganska snart axlade hon rollen och hittade sin, och partiets, plats i det politiska landskapet. Partiets glidning bort ifrån att vara ett landsbygdsparti och istället bli ett relativt nyliberalt storstadsparti inleddes redan under Maud Olofsson, men fullföljdes efter att Lööf valts till partiledare. Den ekonomiska politiken kom allt mer att handla om avregleringar och privatiseringar, kombinerat med rättighetsfrågor och en liberal hållning i invandringsfrågor.
Centern gick från att vara ett intresseparti till ett i grunden värderingsburet parti. Nära den position Liberalerna hade innan de under Björklund fullt ut bejakade sin inneboende studierektor och pekpinnarna kom fram.
Därmed blev Lööf också en intensiv kritiker till idén att borgerligheten ska samarbeta med Sverigedemokraterna, och var under perioden från 2018 och framåt en garant för att Åkesson kunde hållas kort. Det är helt otänkbart att tänka sig att centerpartister som Sven-Olle Olsson, som under 80-talet var kommunalråd i Sjöbo och vägrade ta emot flyktingar, skulle växa fram ur dagens Centerparti.
Och som ett brev på posten har Lööf också utsatts för en flodvåg av hot och hat från trollen. Det var förstås ingen slump att just hon var utpekad som Almedalmördarens andra offer, och många debattörer och twittrare på högerkanten har skäl att kritiskt granska sin egen roll för att trumma upp hatet mot en politiker som så tydligt stått upp för grundläggande demokratiska värderingar.
En effekt av den ideologiska omsvängningen har, som Håkan A Bengtsson visade i en ledare i Dagens Arena, blivit att partiet tappat stora delar av landsbygden, där Sverigedemokraterna istället tagit över som första- eller andraparti.
Där har Lööfs efterträdare en utmaning. Vilket parti ska Centern var i framtiden? Ska man fullfölja politiken att etablera sig som ett liberalt mittenparti och därmed en gång för alla släppa landsbygdens väljare? Eller ska man återgå till en mer traditionell centerpolitik?
Eller går det att kombinera? I valrörelsen betonade Magdalena Andersson flera gånger att Lööf lyft just landsbygdens villkor och behovet av en aktiv landsbygdspolitik i förhandlingarna med regeringen. Kanske var det så, men det är i så fall inget som märkts särskilt mycket utåt.
Den andra utmaningen handlar förstås om partiets position i mitten. Kommer Centern byta block igen och därmed i praktiken säkra Sverigedemokraternas inflytande för många år framöver? Eller kommer man att hålla fast vid samarbetet vänsterut? Ett steg som Centern i praktiken tog fullt ut först inför årets valrörelse.
Denna senare fråga kan Centern nog inte svara på ens på egen hand. Lööf har haft en otroligt stark ställning under alla sina år på partiledarposten. Det har varit hennes linje.
För egen del kan jag bara tänka att det även fortsättningsvis borde finnas plats, och rejält väljarunderlag, för ett borgerligt parti som inte vill vara beroende av ett främlingsfientligt högerparti.
Jesper Bengtsson, är chefredaktör för Dagens Arena
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
